days like these

Ibland undrar jag hur mitt liv skulle sett ut om jag inte börjat spela hockey. Inte ringt till lill-Thomas den där dagen praolappen i nian skulle bli inlämnad. Inte hade tittat på första avsnittet av Lost.
  Jag vet att det är lite paranoidt (rätt ord?) att tänka såhär, men jag kan inte hjälpa det ibland. Hade jag inte börjat spela hockey hade jag varit antingen anorektisk eller tjock som ett hus idag. Hade jag inte kollat på första avsnittet av Lost hade jag aldrig börjat vidda och då hade jag haft mkt mer tid över. Hade jag aldrig ringt Thomas... ja, då kanske jag inte hade haft något jobb idag. Iallafall inte på kära Ica Strömmen.
  Räknade lite på pengarna igår kväll (natt rättare sagt, jag kunde inte sova, somnade säkert halv 3). Det spelar ingen roll hur många gånger jag räknar eller hur noga jag gör det - jag kommer ändå aldrig kunna veta vad jag får i lön den 25'e. Grejen är den att pengarna som kommer 25/8 nu ska användas till den där resan jag och fröken Norr ska åka på. Och det kommer gå åt några tusenlappar, men vad gör man inte för lite skoj? :)
  Och sen det där med resan ja. Idag sa jag till chefen att jag ska åka, och det var helt okej att jag tar 2 veckor ledigt. Samtidigt sa jag att jag vill jobba mer helger i höst och förklarade att jag kommer välja jobbet framför hockeyn nu. Vi får se hur det blir med den saken sen... Jag vill ju jobba mer och tjäna pengar, samtidigt som jag vill spela matcher. Men nu känns det som att jag måste bevisa att jag VILL jobba mer.

Det känns lite sjukt att sommaren är över snart. Självklart är några av de roligaste kvällarna på sommaren fortfarande kvar, det vill säga Augustifesten, men iallafall. Jag vill ha fler sovmorgonar, jag vill ha mer sol, jag vill ha mer bad, jag vill vara mer med polare, jag vill ha mer OS. Listan kan göras lång om vad som är bra med sommaren. Fast hösten ser inte så dyster ut i och för sig.
  Dessutom är det ju "bara" mindre 2 år kvar tills jag förhoppningsvis börjar på något universitet någonstans. Herregud, jag blir helt paff av tanken av att bo själv, eller kanske med en rumskompis. Fredrika vill ju också bli jurist. Vi får se vart det bär av.

Nu vet jag iallafall bara att en mörk höst väntar och det är alltid svårt när det blir mörkt på morgonen när man ska dra sig upp kl 7. Varför kan man inte bo någonstans där solen skiner 18 timmar om dygnet, jämt? Hmm. Jag blir ju lycklig av solen :)

Nu ska jag vänta på att mor min kommer hem med en pizza till mig (jag blev sugen) och sedan ska jag ta itu med mitt rum. Jag har så mycket kläder men jag fattar inte - varje gång jag ska gå någonstans känns det ändå som att jag inte alls har något snyggt att sätta på mig. Suck. Fats jag har iallafall redan nu bestämt hur jag ska se ut på årets skolkort.

AHMAGHAD. SKOLAN BÖRJAR SNART!!!





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0