Idag hände det ännu en gång. Skitsöt kille ska handla i kassan på Ica, perfekt med fint brunt hår och gulligt leende. Han ser på mig, jag ser på honom men jag säger bara random saker som hur mkt han ska betala, om han vill ha kvittot, och bla bla bla. Trots att jag får värsta underbara varma känslan i hjärtat när hans blick möter min. Alltså fan, ibland vill jag ju bara säga nånting mer och le lite tillbaka men jag vågar aldrig. Jag är ett käpprätt pucko. Idag började jag plocka upp kvittona på golvet istället när jag kunde ha fått en pratstund med honom. Liksom - plocka upp kvittona på golvet gör jag ju aldrig annars.
 Blääää. Han kanske aldrig kommer tillbaka. Har inte sett honom förut. Men jag får hoppas på det :)

Annars en trevlig kväll med Angelica - fast det är det ju alltid med den flickan :D

Imorgon ska jag äntligen få tillbaka min mobil. Inte för att folk sms'ar mig febrilt som vissa andra med Comviq kompis men för att jag känner mig hjälplös utan den. Tänk allts, hur sjutton klarade man sig utan mobil för 25 år sen? Liksom, om man skulle möta någon någonstans på stan och inte kunna ringa direkt. Om man tappat bort någon på en konsert eller så. Hur gjorde man? Haha.

Nu ska jag äta glass. Sen ska jag sova. Gött liv. Gött sommarlov.