så har man startat en ny blogg och det känns hemskt att veta att det kommer sluta likadant med denna som med den förra. lite tröttsamt att man inte har ett något mer spännande liv men vad gör man? jo, man lever i framtiden och längtar efter sena kvällar på avenyn i göteborg. man ska ju bli jurist för fasen.
just nu ligger meritvärdet på 20.0 och det är ju bra. faktiskt så bra som det bara kan bli. men jag skryter inte om det - rättare sagt gör jag mitt bästa för att dölja det. precis som folk har förutfattade meningar om folk med IG i 50% av ämnena har folk förutfattade meningar om folk med MVG i de flesta. jag kan erkänna att mitt liv skulle vara lite - eller ja, mycket - roligare om jag inte brydde mig så mycket om allt. jag bryr mig kanske för mycket om skolan, om min framtid, om mina vänner, familj och om mitt jobb än vad som är hälsosamt för mig. för att inte tala om allt slit med hockeyn under vintern. men jag tycker ju att allt är kul, så varför sluta? varför inte bry sig om sin framtid? jag menar, det är ju där man ska leva tills man dör.

jag vill inte sluta som någon av mina föräldrar. mamma jobbar halvtid på ett marknadsundersökningsföretag (det är ju också ett ord för "hänga gubben"). resten av tiden pysslar hon om vår hund, följer våra bästa år för 12:e året i rad och pratar i telefon med familj och vänner. lagar mat gör hon också, åt mig. jag är lite bortskämd för jag lagar sällan mat själv vilket säkert får konsekvenser den dag jag inte bor här längre. men annars är mamma i rpincip jämt glad och det är väl därför jag är som jag är.
pappa, å andra sidan, blir lite halvt frustrerad då och då och när jag åker till söderköping brukar det oftast vara när pappa har det som stressigast. pappa säljer stora frysar till stora företag med stora båtar. det låter enkelt men det är lite mer komplicerat än så faktiskt. han är smart och det vet han. han vet kanske också att han har en smart dotter men anstränger sig inte alltför ofta att påminna sig om det, som mor min gör.
hursomhelst har jag två helt olika föräldrar och en massa lätt konstig släkt däremellan. inga syskon har jag vilket kanske är förklaringen till att jag behöver en blogg att prata (okej skriva) av sig på när det behövs. jag har ju inget syskon att ta ut aggressionerna mot.

så ja, jag är lite halvt konstig jag själv. men vem är inte det? trots allt så är ju normalt inte normalt. det behövs folk av alla sorter. jag har hamnat i ett fack jag tycker om, någon form av nördig men rätt cool arbetsmyra som gillar läget.
det är väl det jag kommer skriva om - hur det är att vara den där nördiga men rätt coola arbetsmyra som gillar läget och kämpar vidare för sina drömmar. sina passioner, som man lite mer exotiskt kan säga.
passioner är ju alltid bra, och passionsfrukt är gott.

nu ska jag skriva om någonting annat. hejdå.