Frans Ferdinand rocks. Jag hade glömt bort hur bra de faktiskt är. "Take me out" gör så att jag knappt kan fortsätta skriva på min uppsats i socialkunskapen. Som kommer ta äckligt mycket tid känner jag, speciellt eftersom jag typ inte ens har gjort klart första punkten.

Sen så blev jag lite ledsen och sårad igår. "Någon" klagade på att jag pluggar för mycket. Om det är ironi eller inte, det skiter jag i, men det kändes långt inne i mig, den där kommentaren. Jag vet inte var jag har denna "någon", ibland känns det bra och ibland känns det som igår.
Klagomålet var att jag inte borde plugga så mycket och inte försöka "vara så himla perfekt hela tiden". Ursäkta, men jag kommer aldrig tro och har aldrig trott att jag är "perfekt". Ingen är det. Detta argument bygger nu alltså på att jag försöker plugga och skapa mig en bra framtid. Jag HAR bra betyg, jag TRIVS på skolan och jag ÄLSKAR mina vänner och min familj. Jag har ett jobb som jag sköter så bra som jag bara kan, även om det är tufft ibland. Är jag perfekt för det? Verkar det som om jag bara försöker vara perfekt hela tiden? I såna fall så kan jag tala om att så är inte fallet. Det enda jag kan anklagas är för att jag försöker göra det bästa jag kan i mitt liv. Skolan, hockeyn, jobbet, kompisarna - jag ger allt i alla situationer. Ibland måste jag göra prioriteringar och då blir det PLUGG som gäller för att PLUGGET är nyckeln till en bra framtid. Jag vill ha en bra framtid. Jag sitter inte som en jäkla uggla och pluggar varje dag, det gör jag verkligen inte. Vissa har helt enkelt lättare för skolan, som jag, och då försöker jag bara göra det bästa av det.
Så suck till denna "någon".
Däremot kan jag erkänna att jag inte gillar att gå på halvvarv, alltså få sämre utdelning på till exempel på ett prov eller en match när jag VET att jag kunde fått bättre om jag bara försökt lite till. Det tycker jag inte om, det det handlar väl knappast om perfektionism? Eller har jag fattat det helt fel?

Samtidigt som man hör sånt här så finns det en massa fina människor som jag verkligen känner uppskattar mig, tack ska ni ha. Era åsikter värderar jag verkligen högre än denna "någons".

Nu när jag har det överstökat och skrivet så hade jag en väldigt trevligt kväll hos pappa igår, min bonusbrorsa fyllde år. Jag min klant hade glömt bort det, så jag hade ju ingen present. Men jag tror inte att han blev ledsen över det. Jag åt nån asgod biffstek med svampsås, mums säger jag. Sedan gick vi hem och såg på stand-up-comedy på TV. Ni ska höra när min pappa garvar alltså... det är det jag garvar åt, inte det som är roligt, haha.

Imorgon är det måndag och med det början på en ny vecka. Den ska bli bra, så det så!
Kanske bättre än någonsin. Vem vet.

I say don't you know
You say you don't know
I say
Take me out