Tänk att man alltid uppskattar saker som man inte får ha längre på ett tag! Det är så himla sjukt att man efter att ha varit på en resa, eller bara allmänt inte hemma, så uppskattar man det man har hemma mer än annars. Jag borde verkligen uppskatta allt jag har mycket mer än vad jag egentligen gör. Allt går så fort så man glömmer att vara tacksam. Mitt jobb, mitt hockeyspelande, min skolgång, mina underbara vänner och min familj  och allt som jag faktiskt har lyckats med ganska bra, för att inte låta för självupptagen.
Så nu vill jag bara säga att alla fina människor som jag känner, som läser detta och som inte läser detta - ni är värda ALLT för mig och jag älskar er hela bunten. Jag skulle inte palla om ni inte fanns. Det är både ni som gör dagarna underbara med att bara vara mina vänner, och ni som man kan snacka med i klassrummet om ingenting alls. Som man utväxlar lite ord med varje dag. Ni betyder mer än ni tror.

Nähä. Det låter som att jag är rädd att typ inte komma hem men det är jag inte. Jag har bara insett att man måste carpe diem mycket mer än vad vi gör. Gå inte och lägg dig osams med någon, krama din vän innan ni skiljs åt, le åt kassörskan på Ica (inte nödvändigtvis bara mig dårå). För man vet ju faktiskt aldrig. Saker kan hända. Livet är oförutsägbart.
Men framförallt är det underbart. Och nu åker jag till Spanien med Camilla.
Hejdå :)