...att det snart är dags. Så sjukt! För fem nånader sedan kändes det som en evighet kvar. Kan fem månader verkligen gå så förbolt fort? I såna fall måste jag se upp, för då är studenten inte långt borta, och med det ångesten. Usch, senast igår hade mor och jag en diskussion om vad jag ska bli. Hon sa att man inte alls behöver alla 20,0 för att komma in på läkarlinjen, hon hade prata med en nyutbildad läkare som hade kommit in utan det. Många gånger kan man istället komma in på att göra lämplighetstest och intervjuas, etc. Kan det vara min möjlighet? Det ligger ju en liten dröm om att bli läare begravd inom mig. Jag kan inte förneka det. Att få hjälpa människor skulle vara det bästa jobbet jag kan tänka mig. Jag skulle vilja bli diagnostiker i såna fall. Som House... :)

Men det sjuka är att någon timme efter att denna lilla pratstund ägt rum så dimper ett mail ner i inboxen. Det är Alexander på GS.se som säger att jag fått jobb som medarbetare där. När Mellot hålls i Norrköping ska jag få vara med... och jag kan inte beskriva hur kul det ska bli! Än så länge är det rätt öppet med vad jag kommer syssla med, men förutom att blogga kan det kanske bli en intervju med någon artist eller någon annan i produktionen om jag har tur. Har jag en systemkamera kan jag ju agera fotograf också ;) Däför önskar jag mig pengar till en systemkamera i jul! Hör du det, Tomten? :D

Imorse var det mysigt. Av någon anledning hamnade halva min klass på Donken eftersom alla vi hade håltimme och stan inte hade öppnat än. Så med en toast, lite apelsinjuice och en glass åt vi lite "frukost" där inne och det var supermysigt. Vi kom fram till att vi saknar Johan och att engelskan och svenskan är bajs just nu.
Lite shopping blev det efter tio innan vi drog oss mot Garvaren för lunch, det var alldeles prima. Och jag mår bara så bra nu när mitt matteprov är över, haha.

Sen när jag kom hem satte packningen igång och nu har jag inte mycket kvar att göra innan vi åker på lördag.
Det ska bli så himla underbart.
Teneriffa - aqui llegamos!