säg till när du hör mitt hjärta stanna

Kanske vore bra att dra blicken åt pappret med text som beskriver den naturalistiska synen på livet nu, när jag om lite drygt en timme ska berätta precis exakt allt jag vet om det. Men allt jag har är en liten markeringspenna i neongrön färg och ett svagt minne av vad jag läste förra fredagen på lektionen. Hm. Men jag klarar mig, jo, Johanna gör det alltid. På något sätt. Samma sak gäller världen i stort. Vi klarar oss alltid, på något sätt.
Men istället för att plugga dånar Lykke Li i mina öron som om jag hade osynliga hörlurar inpluggade, mixat med sorlet från datasalen jag just nu sitter i. Jag rensade skåpet förut, på jakt efter ett bortslarvat papper med instruktioner på vad jag ska jag i engelskan tills nästa vecka. Japp, det är inte ens 5 hela skoldagar kvar på den sista höstterminen i skolan för mig, och jag har ändå omänskligt mycket att göra. NS, jo, jag vet.
Kommer att tänka på facebookgruppen jag gick med i igår. "Anyone ever noticed that "studying" is like "student" and "dying" put together?" - jo, jag tackar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0