bokstavligen talat snorkallt

Nu när jag ändå av någon anledning sitter här så kan jag väl lika gärna skriva ett blogginlägg och göra de få som läser den här bloggen lite glada såhär skiftet mellan 4 och 5 januari.
Jag BORDE ligga i sängen, jag BORDE ha läst socialkunskap (va fan Lena, PROV ANDRA SKOLDAGEN 2009?!) och jag BORDE verkligen verkligen göra allt annat än att sitta här. Men nu gör jag det. Så här kommer det.

Det är kallt ute om ni nu inte har märkt det. Sådär kallt så att så fort man andas genom näsan så känner man hur snoret fryser till is och det kittlas lite obehagligt. Ni vet hur det känns. Jag tänker inte förklara närmare kring det än så. Kallt är det hursomhelst. Och jag kallar det därför snorkallt. När snoret fryser till is, då är det kallt.
Jag gick ju då, den idiot som jag kan vara ibland, ner till jobbet idag. Var för rädd för halkan för att ta cykeln (lite halvtråkigt sådär om ramlar man slår ihjäl sig) och för snål för att åka buss (och nu kostar sms-biljetten ännu mer, tack för det Östgötatrafiken). Så jag gick ner, på 20 blanka minuter, i -11 grader Celcius. Visserligen var solen uppe och "värmde". Men inte precis sådär 28 gradigt-Teneriffa-kinda-way som jag vill ha det...

Sen jobbade jag av mina timmar. Och jag var ovanligt tjurig idag, trots att jag inte har något att vara tjurig på. Kanske är det för att jag tar mitt jobb för givet nu. Det är inte bra. Att jag har tröttnat på att vara social och glad som liksom var anledningen till att jag fick det här jobbet i första taget. Jag måste ändra mig.

Imorgon blir det stan på ett eller annat sätt, med antingen Fredrika eller en annan trevlig person.
Nu har mamma tagit fram glass. GLASS! Mitt i vintern.
Aja. Det går väl ner. Puss.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0