Det är rätt fräckt ändå att se kändisar, även såna man inte riktigt vet så mycket om men ändå vet vilka de är och vet vilkas nummer de har på sin telefon. Det är ännu mer fräckt att träffa en kändis, som dessutom inte är känd för att vara känd utan för att ha varit en av världens bästa ishockeymålvakter under lång tid. Jag snackar ju Tommy Salo här.
Glenn och jag spenderade några timmar uppe i Himpan idag. Först Pumas u-lagsmatch och sen Hästens juniorer. Alltid lika kul att höra Glenns upphetsade kommentarer.

Speaker: Vita Hästen fulltaligt....
Glenn: Din mamma är fulltalig!

Fast det var inte ens nära de värsta som jag inte ens kommer ihåg. Men iallafall så gick vi ner runt omkring omklädningrummen, och helt plötsligt ser jag en snubbe som ser bekant ut. Fan... det är ju Tommy Salo. Sliter tag i Glenn så att han tror att jag får en hjärtattack eller nåt. Haha så upphetsad blev jag. Kommer överens om att gå fram och ta en autograf. Lämpligt nog hade Glenn både penna och papper (schemat :P) med sig. Jag var för feg för att skaka hand med Salo. Men kul var det, och sen snackade Glenn med Salo lite till och fick honom att ringa till en polare, men det tar vi en annan gång. Haha.

I brist på att skriav nåt mer intressant så tänker jag avsluta det här lilla inlägget med ett ganska hemskt videoklipp, de flesta förknippar nog Salo med det här. Men tänk på att vi fyra år senare vann OS-guld. Plåster plåster.