Idag har jag varit duktig och trotsat min två veckor långa kära förkylning och dragit mig till gymmet. Alexandra skulle följt med på en körlektion men då den blev inställd drog vi tidigare till badhuset eller Medley som det så vackert heter, och tränade hårt. Inte direkt jättehårt men tillräckligt för att göra oss förtjänta av en lång stund av stretching och lite situps inne i easylinerummet. Skönt att ha tränat lite iallafall!!

Gick till jobbet en sväng för att prata med chefen, han är ju inte där så ofta annars. Jag sa att jag lika gärna kan jobba juni eftersom jag insett att jag behöver pengarna. Frågade honom om hur det ser ut inför hösten och om jag kan få heltidsanställning, men han tvekar och kan inte garantera något. Jag har kvar mina deltider, vílket är grymt bra i och för sig, men heltid vore väldigt trevligt (om inte annat att få pengarna för heltid...). Om det inte löser sig får jag ta två deltidsjobb i höst fram till avfärden mot Australien som jag längtar till mer än någonsin just nu!

Det sitter en lapp här bredvid datorn som är en kopia av min gymnasieansökan. Den är skriven 07-01-25, alltså mer än tre år sedan. Precis då jag hade börjat jobba på Ica och precis då livet bestod av långa dagar på Ektorp, sena träningar på Himpa och inte så mycket mer. Även om det jämförelsevis var en ganska monoton tid där man inte spontant kunde åka iväg till London eller behövde oroa sig för uppkörningar och projektarbeten, så var det faktiskt en varm tid när allt uppenbarligen var enklare och dagarna roliga. Varför jag kommer att tänka på det här nu är för att jag har insett att det är GALET att det redan har gått så fort! Mirela, Angelica, Ajla, Erica, Erika, Camilla, Cassandra och jag. Vi gick till idrotten, skvallrade om lärare och gungade i den där stora gungan som alltid var upptagen. Det är fan tre år sedan och det tar emot att inse att vi inte alls ses lika mycket som förr i tiden. Det faller sig naturligt antar jag, men nog ska vi tusan se till att ses innan vi lämnar alla de platser vi skapade många minnen tillsammans. Det är det jag känner lite spontant såhär på mitt sista påsklov någonsin iallafall.

Ja, det var tider det. Och det har varit galna fina tider på gymnasiet också. Så mycket har ändrats, så mycket har förändrat oss och så mycket har vi kvar att se, uppleva och minnas.


Efter den här lilla walk down memory lane så ska jag städa upp i mitt rum (det ser förjävligt ut, speciellt med en hund som fäller tjugo ton hår varje dag) och sedan stillsamt lägga mig tillrätta i sängen och läsa Män som hatar kvinnor igen. Kanske orkar jag ta in datorn och sega till ett House-avsnitt till. Men det är ju för fasen mitt sista lov och jag njuter av att njuta av det. Inget planerat, förutom en liten sväng till jobbet 16-22 imorgon. Och ni ska veta att det är såååå sköööönt..... :)