Det känns väldigt konstigt, det här. Studenten är många saker samtidigt: slutet, början, sorgligt, lyckligt, fantastiskt, underbart, förjävligt, överdrivet, underskattat, speciellt, coolt, fånigt, wacky och alldeles alldeles alldeles så mycket kärlek.
Efter utspringet i torsdags fylldes mina ögon med tårar och mitt hjärta med värme. Jag förväntade mig att jag skulle bryta ihop och inte se den ljusnande framtid vi sjungit om så länge; men här sitter jag nu med en killer förkylning och är mer lycklig än jag någonsin kunde tro att jag kunde vara, två dygn efter mitt uttåg ur De Geers lokaler. Jag lämnar tre år av glädje och sorg, av svett och tårar, av slit och möda, av skratt och kramar. Jag lämnar mitt röda skåp för sista gången och jag lämnar mitt gymnasiejag som genomgått en galen förvandling under dessa år. När jag började i NS1B var livet som en tom påse, men tre år senare i NS3B var den påsen överfylld. Eller rättare sagt - den är fylld.
För av någon outgrundlig anledning mår jag ju bra. På riktigt. Jag ser fram emot en lång sommar med alla fina människor jag lärt känna och alla jag kände innan. Jag ser fram emot att lära känna ännu fler. Jag ser fram emot att planera min och Fredrikas (och kanske David och Julias) Australien-vistelse, jag ser fram emot att få reda på om jag kommit in på någon utbildning jag sökt. Jag ser fram emot all träning med mitt "nya" lag, Vita Hästen Dam. Jag vill göra allt nu, och jag kan inte ens anstränga mig för att vara det minsta pessimistisk just nu. Allt är bara bra.
Kanske har jag förberett mig på studentens lyckliga dar sedan vi slutade i julas - kanske är det här bättre än jag trodde att det skulle vara. Kanske är det enskilda personer i min närvaro som gör allt bättre. Vad vet jag.
Allt jag vet är att studentveckan 2010 har varit den roligaste veckan i mitt liv och jag är så glad att jag vet att jag kommer ha roligt med alla er som var med många gånger till. Jag känner bara kärlek till allt och inte ens det enormt kassa vädret i kombination med sängliggande kan få mig att ändra mig.
Allt är bra.
Och jag har livet i mina egna händer.
Livet är framför mig.
Jag kan göra vad jag vill.
Jag kan älska vem jag vill.
Det här känns så jävla bra.




2007-2010: NS3B, De Geergymnasiet, Norrköping.

Don't cry because it's over - smile, because it happened.