That awkward moment när man tror att det ska komma folk till en återträff så gör de inte det

Kanske var lite för positiv med uppskattningen på hur många som skulle komma på vår lilla i efterhand inte så välplanerade grillkväll, och med ett utjobbat huvud och mycket värme i kroppen ville jag bada, så jag bangade sålunda för att bada. Mina två gamla klasskamrater och jag fick liv i två engångsgrillar, Klarsjövattnet var helt underbart och jag är nog nöjd med hur kvällen artade sig. Hade ändå mysigt en stund med mina nv-vänner en stund innan det och jag hoppas verkligen på en lite mer crowded återträff någon gång snart.





Dags att sova nu äntligeeeen! Jag gillar uuuuutdraaaagna oooooooord


- är det värt att hoppas på något som man kanske inte tror riktigt ska inträffa, bara för att hålla hoppet uppe? Eller är det bara att sluta hoppas och inse att det aldrig kommer bli så?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0