Imorgon eller på fredag får jag reda på om min framtid fortfarande är ganska oviss, om det blir som jag vill ganska direkt eller om jag helt enkelt ska ta en omvändning och inte plugga nästa år alls, här hemma iallafall. Som min kära Freddy sagt några gånger, finns så mycket man vill göra här i livet och efter att ha åkt så långt så länge och klarat sig själv är det väl inte så konstigt att vi känner oss indestructible. Jag vill ju åka till Canada också, jag vill tillbaka till Australien, jag vill plugga här hemma med alla mina vänner, jag vill resa runt, jag vill jobba i Hollywood, jag vill öppna en restaurang, jag vill leva liksom! Det verkar som att jag har någon form av 20-årskris just nu, kanske är den över redan inatt/imorgon/på fredag. Just nu har jag det här på högsta volym, Timbuktu har sina ljusa stunder!