Jag ska förtydliga mig. Livet är JÄVLIGT bra när Sverige ligger under med 2-5 men på något sätt lyckas göra 4 mål på 10 minuters matchtid och lite sudden death mot USA i VM. Det, mina vänner är klockrent. Så klockrent att vissa av mina grannar nog märkte det igår kväll när jag skrek rakt ut att Sverige hade gjort 5-5. Weinhandl sätter den där pucken, helt otroligt... Matchen var faktiskt ett bra samtalsämne idag. Jag och Pedro gick från IV't och pratade om det - han hade lite svårt för vad namnet på den där svarta saken är. "Plattan... bollen?... Pucken!" Haha.

Ikväll är det så Valborg och jag tänker iallafall inte bli full. Imorgon bitti ska jag ta en buss till Gusum och titta på när Paola har dansuppvisning. Jag ska be min kära far att hämta mig med Volvon så att jag kan övningsköra hem till Söderköping, så kan jag vara där över dagen. Glenn och Cricka har förbjudits från att vara med, haha, med all rätt från Paolas håll.

Nej, hörni, nu måste jag städa rummet och fixa iordning mig själv. Ska möta Jorunn på stan och så ska vi ta trean ut till grillningen hos Fia, som är Jullans polare som jag aldrig träffat men som jag uppenbarligen kommer få möta ikväll. :)

Pusshejsvejs på er och ta det lugnt ikväll!

Just nu känns det NÅGOT stressigt att vara jag. Fysikprov, matteprov, dramagrej, svenskabok, filmkunskap och jag vet inte vaaaaaaaaaaaaad. Jag blir något arg på att det ALLTID är massor, massor för oss att göra precis när man vill ha tid till annat. Dessutom ska jag försöka få ihop min Niklas Andersson-artikel som jag skrivit på ett tag nu men som jag inte känner att jag kommer någonvart med. Suck.

Någont jag kommer någon vart med är däremot övningskörningen! Pappa och jag körde i flera timmar igår och jag fick till och med köra på allmän väg den här gången, haha. Gick super! Det var så roligt att åka på asfalt istället för grus. Wohoooo, framsteg framsteg!! Efter sommaren KANSKE jag kan ta det där lilla kortet? Wuhu!

Nu ska jag duscha och plugga och läsa och sova. Aahhh. Men, man lever bara en gång, lika bra att man får veta att man lever...

Om lite mer än ett år tar vi studenten. Vi går ut från DeGeer för sista gången och låser våra skåp för sista gången. Vi öppnar istället dörrar som kan leda varsomhelst. Och det kan gå hur som helst. När jag tänker på det blir jag liksom både glad och ledsen. Glad för att vi fortfarande har mer än ett år kvar tillsammans, glad för att faktiskt ta studenten och "bli vuxen", och glad för att äntligen få göra det man vill.
Men det är klart att det inte går att undvika att tänka sig dagar då man inte går till skolan och vet att man oftast ska hänga med en massa fina folk hela dagen. Jobbigt att tänka sig en framtid där man måste jobba och misslyckas man är det inte något betyg som blir lidande, utan det är allt liksom. Hela livet. Det Stora Allvaret.

Ni tänker säkert att jag tänker för mycket - jaa, det stämmer, det gör jag. Men jag såg på Beverly Hills 90210 nyss, och det avsnittet när de går ut high school visades. Och oj, det träffade ganska hårt. Det kommer ju att vara sådär, man kommer ju behöva skiljas från alla och inte kunna ta på livet lika lätt längre. Jag menar... vad fan ska jag syssla med resten av mitt liv? Det vet jag verkligen inte. Och jag vill inte syssla med en enda sak heller. Jag skulle kunna jobba med tio helt olika saker i mitt förhoppningsvis långa liv. Asså, jag vill inte fylla 65 år och ångra att jag inte gjorde si eller så när jag väl hade chansen. Jag vill ju resa, jag vill se världen, jag vill göra allt. Men mest av allt vill jag göra det med de som betyder mest för mig. Och det är väl det som är jobbigast. Att inte få göra saker tillsammans längre. Att tänka, "tänk om dom vore här nu" när man sitter med nytt folk i en ny stad. Och då tycker jag ändå att jag klarar mig ganska bra själv.

Nej, man måste njuta liksom, right here right now. Precis som man ska ta chansen att va med sina vänner och sin familj när man kan, när livet inte känns lika utstakat som det kanske gör om tio år. Life is a gift som folk brukar säga, och det är väl lika bra att använda den innan man inte kan det längre. Eller sitter och skriver sentimentala inlägg på bloggen efter att ha sett en avsnitt av en gammal 90-talsserie.

Och helt plötsligt känns det okej att skolan börjar igen imorgon. Jag vet vad jag får och jag är glad att jag har det. Att det typ är 400 dagar kvar tills studenten känns rätt bra ändå. Inte för mycket, inte för lite. Precis som det ska vara...

Jag kommer ihåg när man var 12-13 år och gick i grundskolan. Man såg fram emot loven för en enda sak - sovmornarna. Sen kvittade om det var lov eller inte när det gällde fritiden, för man hann ju alltid med att träffa kompisar då, samtidigt som man gick i skolan och hade nån sport.
Så är det inte längre, iallafall inte för mig. Numera ser jag fram emot lovet för att hinna med att göra saker jag aldrig hinner med annars. Ta igen plugg, sova, kolla på TV, hänga med kompisar, vara lite impulsaktig. Det är bara på sommarlovet som det brukar gå att vara så annars.
Den här veckan har börjat med att jag jobbade i lördags kväll, vilket innebar att jag missade Massas fest, som tydligen var i det roligare slaget. Fan. Men det tar jag igen. Igår var jag ute en sväng på landet hos farmor och farfar och fick en alldeles underbar behandling av farmor, så min rygg gör inte längre ont. Sen drog jag till Glenn och såg på hockey - heja FBK! - och sen hem. Hela dagen gick. Idag fick jag min beautysleep och sov tills solen trängde in genom persinnerna. Gick bort till Milla. Vi pluggade lite, snackade skit och fick för oss att gå till Halvars, helt underbart. Vi satt bakom Linghallen och njöt av solen medan vi åt glass och snackade ännu mer skit. Drömde oss tillbaka till Teneriffa och allt som hände då. Puss på den resan, även om den var dyr.

Och nu ska jag alldeles strax åka iväg med buss för att träffa Anna från Sundsvall som kommer hit med sin klass och ska ha studiebesök vid Kolmården. Det ska bli kul, det var några år sedan vi sågs. Jag ska kolla så jag hittar bara, är inte helt säker på var jag ska gå av. Men det löser sig! :)

Birka Paradise ska få ett besök av mig imorgon också. Ja, vi ska göra ett reportage med Gylleneskor, och lyckligt lottad jag är som fotograf så får jag hänga med gratis och njuta av all mat och allt det innebär att åka på sån kryssning i 22 timmar. Don't worry - jag är hemma igen på onsdag kväll. På torsdag blir det Linköping med Alexandra hela dagen, så himla skoj, och på fredag får vi se vad dagen inbringar! :)

Nu drar jag, puss!