har inget att klaga på :)

Har verkligen haft en dunder-må-bra-tänka-positivt-dag. Började klockan 6 imorse med att jag vaknade med MJ-musik i huvudet och ärligt talat sjöng på Man in the Mirror när jag vaknade, helt sick! Trodde aldrig att jag skulle påverkas så mycket som jag faktiskt har gjort av hans död. Och faktum är att han gjorde riktigt bra musik och jag är helt enkelt fascinerad av honom. Av den han var. Well anyway, han skulle uppskattats när han levde... försent nu tyvärr.

Började jobba kl 7, gick alldeles utmärkt och äntligen slipper jag mina supersize byxor jag haft i 2 ½ år på Ica. Dom var sköna men nu har jag fått ett par nya som känns bra. Hm, kanske inte det mest intressanta... men det gjorde mig glad iaf :)
Efter jobbet drog jag och Alexballex till Vasaparken och testade sushi. Vi kontaterade att det inte var så gott. Jag som ätit det förut mindes helt plötsligt hur ogott det är. Vi solade, pratade, tittade på människor och drack Dr Pepper som är jättegott vad ni än säger. En sväng på stan blev det också och sen hem hit. Och det är ett alldeles fantastiskt sätt att spendera sin sommarlovsdag på! Göra lite nytta med att jobba och sen hänga med en polare och bara ta det lugnt, det 'r bara skönt. Sen har jag en del saker att se fram emot det kommande halvåret (juli börjar ju imorgon, herregud, tiden försvinner). Coldplay blir lattjo och Barcelona också. NT-cupen på det och du har ett par bra 3 veckor :) Att det då är början på sista året på gymnasiet skadar inte heller :)

Nu ska jag walk the dog lite. Puss.


you are not alone

En kung har dött. Kungen av pop. Kungen av allt som har med musik att göra.
I torsdags slutade Michael Jacksons hjärta att slå. De senaste åren har inte hans musik varit i fokus och de egentliga anledningarna till varför han var, och fortfarande är, en stor stjärna har kommit i skymundan.
Jag minns en gestalt som för mig var för gudomlig för att vara sann. För gudomlig för att kunna dö. För gudomlig för att ens försvinna. Hans musik har inspirerat människor över hela världen i nästan tre decennium, och kommer fortsätta att göra det lång tid framöver.
Dö ska vi alla göra någon gång. Michael Jackson dog alldeles för tidigt.
Vila i frid, Michael.



En sån här kväll minns man honom. Har lyssnat på hans musik i min iPod ända sedan han dog och jag förstår det fortfarande inte. Även om jag inte lyssnat ihjäl mig på hans musik de senaste åren eller hängt med i allt som händer kring honom, så minns jag den person jag såg i Göteborg på Ullevi när jag var 6 år gammal. Michael var den första artist jag lyssnade på och "You are not alone" var den första låten jag fastnade för. Det känns faktiskt som att en nära vän han dött. Och det känns ganska sjukt. En legend har tagits ifrån oss.
Som tur är lever hans musik vidare och minnen finns kvar....



just dancing in the dark

Kanske har nämnt det här förut, men allt var så mycket lättare när man var barn. Imorse såg jag och Robert på nyhetsmorgon och dom tog upp i vilken ålder man som börjar märka "extensiella" saker, vad det nu innebär (uh... Max?) och en expert sade att, jo, i femårsåldern börjar man förstå saker som till exemel saknad och känna av utsatthet om man nu gör det. Det slog mig då hur allt var lättare förr i tiden när man var typ, under 10 år och slapp tänka på saker som att sminka sig, köpa kläder själv (för det gjorde ju alltid mamma), massa prov i skolan, att palla allt jobb, ecetera... Ni vet. Det var enklare.

Så när mitt nya Visa-kort damp ner i brevlådan idag kändes det verkligen som att man börjar bli vuxen. Nu får jag till och med betala mina egna räkningar också, vilket känns sjukt. Och så börjar man falla in i ett förhållande nu, vilket känns skumt men ändå alldeles underbart. Måste bara få känna att allt går i rätt takt så kommer allt ordna sig. Det gör det ju alltid, på ett eller annat sätt :) Måste bara påpeka också att mina vänner betyder allt för mig och att jag bara vill ge er alla en stor kram. Kraaaaaaaaaaam!

Det är dessutom sol ute nu och inne på Ica är det faktiskt svalt för en gångs skull. Imorgon ska jag jobba, 7-15, och jag kommer nog känna mig minst lika trött efter det som efter 12-20 idag. Sen så ska jag och förhoppningsvis några av mina polers dra ut till poolen ute på Skälboö och steka en eller två dagar av dessa fina som ska komma. På måndag börjar jag jobba som ett svin igen med totalt 3 helt lediga dagar på 3 veckor. Yikes. Men det går nog bra.

Och jag måste bara sluta tänka så jävla mycket. Under tiden av året som man går i skolan så har man så mycket annat i huvudet än sina egna känslor, men så när sommaren kommer så finns det så mycket tankar man måste ta itu med. Så har det varit 3 somrar i rad nu - i början av den har jag alltid fallit in i en slags "depp-period" som inte är så depp men som ändå... är det. Därför behöver jag vara med mina vänner ute i solen och prata om allt och inget. Snälla, säg att vi gör det. Så bjuder jag iallafall Max på en pizza.

För efter den här sommaren så kommer jag iallafall vara en rich bitch. Så det så.

Puss och allt solsken i hela världen på er!

losing you

Det är så svårt att föreställa sig att aldrig mer få hålla dig i famnen, aldrig mer få klappa dig, aldrig mer på höra ditt mysiga kurrande. Aldrig mer skratta åt dina söta nysningar och aldrig mer känna dig stryka dig längs med mina ben. Aldrig mer bli irriterad på alla hår du lämnar på köksbordet på morgonen när jag går upp, eftersom du suttit hela natten och tittat ut genom fönsret.... aldrig mer ställa för ett galler för min dörr för att du inte ska gå in där och kissa. Aldrig mer. Det känns konstigt. Att inte få hålla dig igen. Overkligt. Att vi måste ta bort din bild på skylten som sitter utanför dörren - "Rädda oss vid fara!" och så är det en bild på dig och en bild på hunden. I 11 år kom du till mig när jag kom hem från skolan, i 11 år har jag tröstat mig med dig i min famn. Mycket har hänt på 11 år. Vilket kanske gör det ännu tyngre att en av de få sakerna jag haft att hålla mig fast vid nu har försvunnit. Det känns orättvist och svårt. Och skrämmande. Men jag kommer alltid älska dig, underbara söta lilla kissemiss. Var du är är, så har du det säkert bra. Någonstans här ovanför molnen är du. Och du finns alltid i mitt hjärta. Alltid :)




Jag älskar dig, och kommer sakna dig enormt mycket Mysan <3
1998 - 2009


free falling

Solen lyser äntligen och livet skulle ändå kunna vara lite bättre. Jag har lov men det känns ändå inte riktigt som det. I natt drömde jag om att jag var i skolan, helt sjukt. Kanske borde släppa skolan nu för en sista gång innan upploppet i trean. Känns helt sanslöst att det är mindre än ett år kvar tills vi står där med mössorna på oss. Helt sick alltså. Våran goa klass. NS2(snart 3)B!



Class of 2010!

Idag ska jag ta Krokeksbussen ut till Alexandra och göra lite mat åt henne. Eller, vi ska liksom laga tillsammans men ändå. Det blir alldeles underbart tror jag. Och jag har inte så mycket mer att skriva.... Så glad sommar på er :)



R, du är helt underbar :)

i will

Jag ska börja blogga mer. Snart. Idag började mitt lov och ni ska bara veta hur skönt det är. Hade matteprovet imorse som sista lektion i tvåan på De Geer. Nästa gång jag har en lektion där blir i höst som trea med mycket mycket mycket mer motivation än jag haft det senaste halvåret. Tvåan har varit sugigt svår och jobbig, har liksom inte haft orken till att bry mig till hundra om allt jag borde bry mig om. Som tur är är jag en lucky son of a bitch så jag slapp undan med bra betyg iallafall, trots att jag inte pluggat särskilt mycket alls. Skäms inte för att jag är pluggis men jag kan knappast säga att jag varit en på sistone.

Men anyway, nu är det SOMMAR iallafall enligt kalendern och på fredag slutar vi ordentligt. Ska hitta på något med Alexballex på fredag :)
Men det ska hinnas med att kolla på två studentutspring och en stund hos Robert imorn innan det. På tal om att hinna saker så ska jag jobba som ett svin i sommar - igen! Fattar inte hur jag alltid lyckas ta mig vatten över huvudet, till exempel ska jag jobba 7 dagar i rad en gång och en dag ledigt och sen 6 dagar i rad igen.... i tre veckor! Men men men! Pengar blir det och vi SKA åka till Grekland veckan innan skolan börjar! Vi ska bara göra det! Fattafattafattafatta :)

Nej nu ska jag njuta av att inte ha ett skit att göra. Faktiskt, jag har inget att tänka på när det gäller plugg, jag har inte känt så på ett år, herregud. Ska lägga mig i sängen, lyssna på Coldplay, läsa lite i en bok jag försökt läsa ut sen i vintras och bara taaaaaaaaaaaaa deeeeeeeeeet luuuuuugnt.

Och jag har hela livet framför mig. Kan det bli mer underbart?

i can't recall the feeling anymore

Det bara är så att man ibland måste lära sig av sina misstag, gå vidare och gilla läget. Jag kanske inte varit så aktiv på bloggen senaste tiden, men det har bara varit idel bra saker som har hänt för mig. Så ni behöver inte oroa er. Om jag inte uppdaterar bloggen är det nog en ganska bra sak. Jag lever livet.
Jag är ju dessutom nu 18 år fyllda och det känns inte speciellt annorlunda än att jag ska rösta i EU-valet på söndag och har fått köpa folköl på Ica. Jag känner mig inte riktigt färdig med att vara "ovuxen" än och om jag får bestämma blir det en sommar som bara handlar om att leva livet fullt ut och inte känna sig ansvarig för... allt man nu borde känns sig ansvarig för. Aja, gud vad jag flummar.

Jag är bara lycklig och lycklig tänker jag fortsätta vara. Solen är här (var iallafall här igår, nu verkar den ha försvunnit) och jag har bara för söta vänner. Suck, jag pallar inte att skriva mer. Jag är för odeppig. Brukar skriva som mest när jag är lite nere. Men av skilda skäl är jag verkligen bara glad och lycklig och tänker kanske lite för lite just nu. Men det går det också! :)




RSS 2.0