Nu är det faktiskt lite exakt en vecka kvar tills vi landar i Sydney! Nån gång vid 12 nästa torsdag dimper vi ner i en ny världsdel efter många långa timmar på flyget. Jag är nervös och har kalla fötter och är orolig för hur allt ska ordna sig. Men det gör det, det vet jag, hakuna matata. Luffa fram tills april är inte fy skam det heller, men vi satsar på att leva ganska rikt i Sydney väldigt mycket.

Och sen så insåg jag idag när jag kollade i KTH-katalogen att jag om ett år förmodligen är begravd i plugg uppe i huvudstaden. Och att jag då som nu kommer ha världens finaste vänner som stöttar mig, precis som de alltid gör. Jag har många vänner och det är ju alltid bra, men egentligen spelar inte mängden någon roll. Har man så ett fåtal vänner som verkligen får en att glömma den hårda verkligheten och gör en glad istället, så ska man vara lyckligt lottad. Och av någon anledning så har jag båda och det är jag så tacksam för så ni anar inte :)




Tror man säger alltför lite till sina vänner hur mycket man uppskattar dem, något jag börjat förstå nu när man åker härifrån, säger hejdå till alla och fattar att saknad har både sina positiva och negativa sidor. Och när jag åker bort hoppas jag att alla fortsätter att ta hand om varandra, speciellt när det väntar en kall, mörk och lång vinter här hemma, och att man aldrig tar någon eller något för givet.

Nu ska jag duscha, klä på mig och dricka upp min Tropicanajuice. Min gamla vita Volvo och jag ska åka in till stan och jag äta lunch med mormor, morfar och mamma. Sedan ska jag träffa en av mina allra bästa vänner och säga hur mycket jag tycker om henne. Puss på er!