It's not enough to say that I miss you

Åh, jag saknar ishockeyn litegrann. Nu har jag vant mig vid att inte träna varje onsdag, fredag, söndag samt åka iväg på matcher lite här och var på veckans kvällar och dagar. Laget heter inte ens Peking Pumas längre och efter mina 6 år sedan jag började spela så har kroppen tagit mer än lite stryk av det. Men det är verkligen kul när det är kul. Men precis som att jag vant mig att inte gå till skolan och inte plugga halvt ihjäl sig så har jag också vant mig vid att inte lira ishockey så mycket längre. It's a part of the past.

Ikväll ska jag ändå åka in och träna med VH Dam och försöka hänga med i tempot efter nästan en måndas träningsuppehåll. Blir mitt sista ispass på svensk mark iallafall. Det finns ett lag i Sydney som jag ska ta kontakt med när jag fått jobb och bostad i Sydney. Då får mamma skicka paket med mina skridskor dit ner. Tur att de bara väger 2 kg!

Tror nog itne jag hade varit samma person utan ishockeyn. Här är en bild från vad jag tror är hösten 2005. Läger i Oxelösund, visit på Bodaborg, match i Nyköping och massor med pizza.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0