Bra dag idag! Har på Creedence såhär vid midnight, städar mitt rum (jag är så pass galen att jag gör det när jag ska lägga mig), och har haft en riktigt bra dag på jobbet och sedan i Söderköpings uteliv (?).
Jag var en sväng på stan innan jobbet, och jag som brukar vilja tro på horoskop läste det igår och kunde då konstatera att jag borde ha en lysande dag för shopping idag. Och minsann, det stämde! Den sista fina höstjackan Åhléns hade snodde jag åt mig för 200 kr och en Björn Borg-väska fixade jag samtidigt, bra att ha till skolstarten liksom, var det nu än blir någonstanns... och sen följde jobb, det är faktiskt väldigt roligt när man har så roliga kollegor som jag råkar ha :) Och sen musikquiz på Bondens här i stan, nåt jag inte direkt bidrog till vinsten med, mer än mina eminenta Lady Gaga-kunskaper ("var fick Lady sitt artistnamn från?"). Gratis öl har jag inget emot och killen som sjöng i bandet lät äckligt mycket som Bon Scott. It's a long way to the top if you wanna rock'n'roll.



Dagens väder?

Det här lyssnar jag på just nu, gammalt som nytt;

John ME - Paris

Editors - Papillon

Graveyard - Uncomfortably Numb

John Mayer - Assassin

The Kooks - Sway

Mumford & Sons - Winter Winds -min lämna-Sydney-låt....

Veronica Maggio - Sju sorger

Creedence - Midnight Special -för evigt bungylåten

The Antlers - I Don't Want Love

My Morning Jacket - Wonderful

Loch Lomond - Wax & Wire

Bombay Bicycle Club - Shuffle

Wolfmother - Love Train

Audioslave - Shadow on the Sun -lärde mig uppskatta Audioslave i Sydney

Teddybears - Automatic Lover -sååå P&L

I Blame Coco - Selfmachine

(hm, vad smart jag -inte- är som inte gjorde en spellista av det hela bara istället för att copy/paste-a allt....)




Kvällspromenad längs kanalen, hade gärna haft systemkameran men nu fick telefonen duga, inte helt fel. Har blivit galet Instagram-beroende! Nu räknar jag dagarna med jobb kvar på ICA den här sommaren (många) och funderar/drömmer vad jag ska göra om jag inte trivs i Sthlm och inte kmr in i Lund/Norrköping, kanske att Nya Zeeland skulle sitta fint? Då kan jag ju åka till Sydney och hälsa på på vägen dit. Och så kanske jag får med mig några andra. Nä nu känns inte hösten inte lika illa längre!

Nu har jag haft två dagar ute på landet och med det har jag befunnit mig i matkoma större delen av tiden. Pappas tjej, och pappa, är två kockar utan dess like och nu måste jag nog fan springa ett maraton tre gånger om för att göra mig av med all mat jag ätit. Livet är gott, även om det diskuteras grejer som terrorister, mord och politik. Nu ska jag strax iväg för att äta ännu mer (...) på middag med mamma. Sen jobbar jag 7 dagar i rad, jag känner hur pengarna rullar in som de ska! Och bara en och en halv vecka tills jag vet. Aaaaaah...

Lite Sheldon-kärlek gör mig alltid glad! Nu ska jag tralla iväg mot jobbet, var på gymmet en sväng efter frukost. Det var jag och en gubbe på cirka 60 år som var i gymmet. Gubben körde hårdare än mig, kvinna 20 år, det känns ju fantastiskt. Eller inte...

Amy Winehouse har så fått den vila hon nog behövde för att finna frid. Den kvinnan var minsann unik och nu hoppas vi att inga fler genier går samma öde till mötes. Hennes bästa enligt mig;

Känner mig lite som Hurley i Lost. Nu har jag inte vunnit några miljoner dollar på lotto (eller har jag missat nåt?) med hjälp av några cursed numbers eller så, men visst känner det som att jag för med mig otur så fort jag lämnar Sveriges gränser.

Det går inte att fatta eller beskriva känslan jag gick med i Oslo från det ögonblicket jag och Anna nästan fälldes av tryckvågen, skyltfönstren på vardera sida om oss på Karl Johan spräcktes, vi fattade varandras händer och sprang. Det händer inte, vafan, händer det? Inte IGEN, nej jag vill inte va med om det här, vart ska vi? Vad händer? Det jag trodde var en bomb i centrala Oslo som säkert hade kostat många liv utvecklade sig sen till nåt så sjukt mycket värre, bortom mina ord. När vi hade kommit hem tryggt till Anna och hennes sambo Marianne åt vi tacos och tänkte oss vilken tur vi haft och jag frågade mig själv många gånger varför jag ska vara på fel ställen och börja be för mitt liv två gånger under mindre än ett år. Sen hörde vi på tv, nån jävel hade börjat skjuta, utklädd till polis. På ett ungdomsläger? På en ö?! Samma person eller, vad händer? Vad händer? Mina vänner och jag stannade inne hela kvällen med godis och chips och följde tv-nyheterna som om det vore en spännande thrillerfilm på väg mot sin upplösning. För så var det, att stå där, och känna hur marken mulllrade. Det var som man tror att det ska vara i en film när en bomb exploderar, det gick i Matrix-takt, de få sekunderna kändes som en evighet. Och så fattar man att det nästan inte ens spelar någon roll längre vad som hände i Oslo S, alla tänker på vad som händer just då, på den där ön. Vi befinner oss en halvtimme från extrem terror, ondska, ren jävla dödsångest, stackars människor. Man förstår ingenting. Vad händer? När jag skriver om allt nu förstår jag fortfarande inte hur det kan gå till. Det är liksom för svårt att ta in och föreställa sig, kanske lite av en försvarsmekanism, vill inte kännas vid tanken om hur de hade det. Som i en förbannad film, ren avrättning, man är hjälplös.

Precis när jag skriver slår klockan 12, jag sätter mig tyst i soffan, på med tvn och det är en kuslig tystnad med en bild av människor vid ett hav av blommor. Endast fåglarnas skrålande hörs och det är som en symbolik i det hela, om än en hemsk. Hur kan man göra såhär?

Statsministern i Norge citerade en flicka som blev intervjuad på CNN efter dådet och jag kan bara citera jag med. Hon sa, "Om en man kan visa så mycket hat, tänk då hur mycket kärlek ett helt folk kan visa". Och ja, vad ska man göra annat än att visa kärlek, respekt och gå samman? Jag är tom, nedbruten och så ledsen, det vet jag att jag inte är ensam om, och om man bara får en kram av någon annan så kanske man kan inte glömma men åtminstone känna trygghet i varandra. Det låter som en predikan, som nåt en präst skulle säga, men vare sig man tror på en gud eller inte så måste man ju tro på nåt, speciellt nu.

Somethin' in your eyes, makes me wanna lose myself
Makes me wanna lose myself, in your arms
There's something in your voice, makes my heart beat fast
Hope this feeling lasts, the rest of my life
If you knew how lonely my life has been
And how long I've been so alone
And if you knew how I wanted someone to come along
And change my life the way you've done
It feels like home to me, it feels like home to me
It feels like I'm all the way back where I come from
A window breaks, down a long, dark street
And a siren wails in the night
But I'm alright, 'cause I have you here with me
And I can almost see, through the dark there is light
Well, if you knew how much this moment means to me
And how long I've waited for your touch
And if you knew how happy you are making me
I never thought that I'd love anyone so much


Fast nu är det ju inte riktigt så jag känner eller så det är, men det är en fin låt, Edwina Hayes.

Och sen säger man ju inte så ofta att man tycker om sina vänner till sina vänner. Ett enkelt "fan va jag tycker om att vara med dig" eller "jag har så roligt med dig" ger så mycket för den som får höra det egentligen. Jag är väl ganska dålig på att säga det iallafall. Men bara så ni vet, mina vänner som läser här, så tycker jag väldigt mycket om er!

En av de som känner mig bäst av alla är David och han är på resande fot (tåg) genom Europa at the moment. Men killen fyller tjugo år idag, så grattis till min bro!



Nu tar jag en liten paus. Jobba, äta sushi, och så lite Norgebesök sådär.
Vi hörs på måndag :)

Blackout i huvudet, har för mycket därinne, orkar inte tänka, vill åka iväg någonstans och gömma bort mig en stund. Synd att resan till grannlandet bara varar i tre dagar.

Det är ändå roligt på jobbet ibland. Trevliga människor väger upp otrevliga människor och känslan av att få gå hem väger upp känslan av att behöva gå dit, som ändå inte är så himla illa. Oftast. Tycker det är roligt när kollegorna ibland lämnar oerhört deprimerande lappar om dagens Ica-problem.

Är väl lite illa att jag bloggar liggandes i sängen med iPhonen. Uppe till ett för att se Japan vinna vm igår, upp från sängen vid fem, köra bil fram och tillbaka från Arlanda och sen jobba 6 timmar kväll, nej den här dagen kommer jag nog inte se tillbaka på som en av de bästa på decenniet! Nu njuter jag av lite Bat for Lashes och blir lite besatt av "Daniel" igen. Jobba på som fän imorgon, men underbart att jag drar till Norge om fyra dagar :)

Det är inte alla dagar man åker runt och chillar på Vikbolandet och hamnar hos en kompis som har 7 veckor gamla labradorvalpar. Även om valplukt i princip är lukten av hundbajs och hundkiss så är det en mysig lukt på något sätt haha, påminner mig om när jag var liten och mamma och jag hjälpte vår granne att ta hand om hennes valpar. Och herregud så söta valpar, jag dör lite inombords när de kommer och nosar och biter på en, kan de inte bara sluta växa när de är valpar?

Skor var kul att bita i :)

Nu är jag alldeles stoppmätt, har ätit och ätit och ätit hela dagen, och säkert 5 koppar kaffe sammanlagt, hos farmor (man säger inte nej till farmors mat även om man är mätt för det är liksom för gott, och på nåt sätt gör hon det godaste kaffet också...) och på Vikbolandet, och hemma imorse. Lite grekisk sallad till Project Runway nyss, det är ju aldrig den jag vill ska vinna som vinner det där programmet...

Nu ska jag mysa till HIMYM på tv och sen ska jag faktiskt städa lite, såhär sent på söndagskvällen. Upp äckeltidigt för att hämta pappa och Åsa på Arlanda, men det går alltid bra när man kan spela musik i pappas bil! Liksom lite bättre ljudsystem i den än i min Volvo :)

Och sen måste jag säga att trots att Kent är precis perfekta som de är på svennespråket, så är deras engelska versioner av Isola och Hagnesta Hill värda sin lyssning!

Min systemkamera är i USA så min iPhone 4's kamera med fem megapixel får duga. Instagram är roligt förresten! Allt här nedan är Sörping.

Är det värt att förflytta sig till Umeå nästa år för att bli arkitekt (förutsatt att jag inte kommer in iår)? Hade visst kommit in där om jag hade haft förnuftet att söka dit......

Nä, vill teleportera mig till Sydney igen. Är bara en sån dag idag.

Så var det med det, trevligt folk hemma hos mig, mycket vin och annan berusningsdryck, samt ett och annat bus som fick folk att bete sig som Rapunzel.






Idag vaknade jag, mådde som jag förtjänade och har sedan dess pendlat mellan hopp och förtvivlan angående många saker, men mest den som handlar om min reserv 12-plats på arkitektutbildningen i Lund. Det är det mesta som upptas av hjärnan just nu. Och också den i Norrköping, res 5 på KTS. Kan dom inte bara skriva "det finns inte ens chans att du kommer in" eller "du kommer troligtvis in"? Tre fucking weeks tills man får reda på resultatet, kan någon komma och rädda mig från galenskap fram till dess?

Nu tar svenskorna VM-brons och det är ju alldeles underbart att få avsluta med medalj iallafall! Dags för mig själv att röra på mig från köket, ska ta en promenad nu och rensa tankarna, saker man behöver göra då och då, speciellt mitt i en tjugoårskris. Puss!

Reserv 12 på arkitektutbildningen i Lund. Så nära men ändå så långt borta, de gör ett enormt överintag vid första intaget och i stora drag ska hälften av alla antagna tacka nej för att jag ska komma in. Typ. 42 blev antagna på direkt betyg från gymnasiet, lägsta var 21,9. Jag har 21,8.
Sugigt att börja hoppas och sedan förstå att det inte alls är så nära som jag trodde.

Kom in i Stockholm på KTH på civilingenjör i samhällsbyggnad, som väntat. Och i Norrköping ligger jag som reserv 5 på KTS-programmet (civ.ing.). Visserligen är Stockholm inte helt fel och jag har fortfarande chans på Norrköping (gjorde sen anmälan, annars skulle jag lätt kommit in). Men vad ska jag göra, söka bostad i alla tre städer?

Och om allt skiter sig, vad gör jag då? Drar tillbaka till Australien? Nya Zeeland kanske är värt att testa, ändå ganska nära "mitt andra hem"? Vafan?

Gillar sushi, nä, jag älskar det faktiskt, men gillar inte att Sverige blir slagna av japaner i dam-VM! Visserligen spelade vi fotboll nåt så himla kasst att Japan verkligen förtjänar att vara i final. Men ändå liksom, surt sa räven. Å andra sidan skulle vi aldrig vunnit mot USA i finalen och det är ju roligare att vinna en bronsmatch än att förlora en final. Om vi nu ens vinner bronsmatchen mot France?

Hade mysig hemmakväll med Fredrika idag, lite kycklingmiddag och jordgubbar med glass på det, resulterade i en smärre matkoma. Och konstigt nog verkar kaffe ha en sövande effekt på mig när jag ätit mat, och när jag inte ätit mat innan jag dricker kaffe så blir jag helt hyper, kaffe är kanske inte så bra för mig! När vi ännu är inne på såna saker börjar jag tro att min syn har blivit sämre. Alla (-alla-) i min släkt har glasögon, skulle inte förvåna mig om jag behöver skaffa det lagom till att jag börjar plugga på universitet och inte riktigt har råd med såna grejer. Å andra sidan tycker jag att glasögon är snyggt, så jag får väl ta en gratis synundersökning snart och se hur illa det faktiskt är.


Dagens kvällsmat! Gillar att vi åt upp nästan all sås haha


Och sen har jag lite funderingar kring mitt hår som jag bara tycker är så värdelöst tråkigt just nu, haft ungefär samma hårfärg/utseende på det i nästan två år, och färga brunt har jag varit sugen på sen förra hösten (men gjorde inte det eftersom jag ändå skulle dra till Aussie och där är det kanske lite lämpligare med ljusare hår). What to doo?

Imorgon eller på fredag får jag reda på om min framtid fortfarande är ganska oviss, om det blir som jag vill ganska direkt eller om jag helt enkelt ska ta en omvändning och inte plugga nästa år alls, här hemma iallafall. Som min kära Freddy sagt några gånger, finns så mycket man vill göra här i livet och efter att ha åkt så långt så länge och klarat sig själv är det väl inte så konstigt att vi känner oss indestructible. Jag vill ju åka till Canada också, jag vill tillbaka till Australien, jag vill plugga här hemma med alla mina vänner, jag vill resa runt, jag vill jobba i Hollywood, jag vill öppna en restaurang, jag vill leva liksom! Det verkar som att jag har någon form av 20-årskris just nu, kanske är den över redan inatt/imorgon/på fredag. Just nu har jag det här på högsta volym, Timbuktu har sina ljusa stunder!

Dags att se de resterande Alien-filmerna hos Dave ikväll, efter en sväng till "världens centrum" HC och jakt på ett bra skydd till min lille telefon. Jag börjar inse att jag verkligen är pryltokig, inte sådär att jag håller reda på varenda liten grej om varenda liten pryl, men jag är så glad så glad att kunna lyssna på musik överallt var jag än är och dessutom (nästan) vad jag vill! Att ha Spotify i mobilen är så värt 99 kr/månaden, verkligen ett tips för alla med Andriod/iPhones!

En annan bra app är den Fredrika tipsade om, Instagram. Snyggish bildeffekter blir det. Några exempel:

Svensk Stureost (hej 38 procent fett!) på svenskt Skogaholmsbröd tillsammans med kallt svenskt vatten klockan 01:50 slår aldrig fel. Ville bara säga det. Man måste ju uppskatta de små sakerna i vardagen, eller hur var det?

Nu ska min andra nya iPhone fasen inte bli snodd igen. Kommer vakta denna med mitt liv.


Beställd från ASOS.se!

14 timmar på en helg blev 24 timmar på tre dagar och visst är jag glad att vara igång på mitt kära gamla jobb igen. Kan knappt förstå att jag är inne på mitt femte år där, och om jag kommer in på LiU på torsdag och bor kvar i Norrköping och får ha kvar jobbet kanske jag kommer att ha närmare ett decennium där när jag går vidare i livet om x antal år. Hur sjukt är inte det?

Har fått tag i boende i Oslo (tack snälla fina Anna!) och min aussiechef är peppad på det skandinaviska vädret. Ser så sjukt mycket fram emot att åka iväg några dagar till Norge. Satt förresten och njöt till den svenska nationalsången när Sverige mötte Aussie i dam-vm idag, och när den australiska nationalsången började spelas kom jag på att fan, jag kan ju den också! Gör det mig till osvensk kanske?

Dags att kirra en ny iPhone imorgon, till den ska jag köpa en väska jag kan ha runt halsen med den i när jag rör mig bland folk, t.ex. på stan, ALDRIG mer hoppas jag att jag behöver få ngt så värdefullt stulet :( Visserligen bara en grej som sagt, men är ju alltid skönt när man får ha sina saker i fred...

Sorry att bloggen är så bildfattig, men det blir ändring på det snart! Nu ska jag ringa pappa i USA, pusshej!

Förjävlig, rentutsagt förjävlig kväll på jobbet. ICA Nära Sammanbrott är vad det borde kallas. Nu är det inte så illa som det låter utan det mesta kommer utav ilska sedan jag bråkat länge och mycket med en besserwisser till fyllo och dessutom fått ta tag i alla möjliga äckeltekniska problem man kan ha. Dessutom mitt tredje pass, kan inte allt, controlfreaket inom mig bara avlider! Men nya tag imorgon, jag får iallafall en sovmorgon nu, tack.

Har precis bokat mina tåg/bussbiljetter till Oslo, den 22 juli åker jag och kommer hem den 24, ska bli alldeles underbart! Träffa Anna och träffa min aussiechef, uppleva norskheten och springa iväg från Sverige en stund, det behövs verkligen. Kanske inte direkt så att man kommer börja längta till Sverige efter två dagar men man kanske ser det goda i allt och längtar till... svenska matpriser iallafall? Pepp är jag dock men behöver boende - nån som bor i Oslo som vill ha en inneboende under två nätter?

Nu orkar jag inte vara vaken längre, måste ju sova lite så jag kan vakna tidigt imorgon och åka och bada!

Idag är en sån där dag när jag, bara utan anledning egentligen, längtar tillbaka till Sydney och Aussie så mycket att hjärnan känns som en disktrasa som sakta snurras runt för att tömmas på vätska. Varje gång jag tänker på tiden där blir det liksom så, jag tänjer ut på tiden därnere och försöker klämma ur det allra sista ur upplevelsen. Jag har bestämt mig sedan länge för att åka tillbaka och det känns som något att jobba mot :) Men det är svårt att känna att man har två hem här i världen och i vilken av dem man än befinner sig så saknar man det andra. Suck! Dagens i-landsproblem för berest ungdom....

Nu peppar jag Soundtrack of our Lives här efter ett första dopp i poolen, mysigt med det, bok och sol idag! Och farmors goda pannbiffar, mums :)

Blev visst en sådär spontan sommarfilmkväll igen, som så många gånger förut, med pizza, läsk och två filmer som valdes ganska random. The Other Guys och Alien, lyckade val, trots att jag är sugen på tjejfilmer men när man är ensam kvinna får man helt enkelt finna sig i situationen. Jag tror många tjejer håller med mig dock om att killar är så mycket enklare att hänga med än att vara ett stort tjejgäng och bara chilla, liksom, man behöver inte prata hela tiden och det blir inte komplicerat. Dissar inte mina fina tjejvänner nu, det är bara en befrielse att vara med killar ibland. Svårt att förklara, men ta åt er killar :)

Pappa befinner sig i Washington och det är visst 34 grader där, känns skönt att det bara är uppåt 30 i solen här hemma och imorgon ska jag ta bilen ut till poolen som ska testas för första gången den här sommaren. På kvällen väntar Soundtrack of our Lives inne i stan (samt Krunegård, men på något sätt känns det lite bisarrt att se honom live på scen när man träffar honom titt som tätt på jobbet) och jag är taggad på det! Men är i ett himlans Håkan-mode just nu alltså. Man blir verkligen frälst när man sett honom live och sett hans storhet med egna ögon. Jag har vetat om den länge, men den blir liksom förstärkt på något sätt. Det träffar rakt in i mitt tinnitushjärta.

Sommarn snurrade fort när vi bara snöade bort
Och jag vågade aldrig hålla din hand
Vi är inte såna som i slutet får varann

Jag har precis skjutsat pappa och hans tjej till Arlanda, ätit en McFlurry med ballerina kladdkaka vid Kungens kurva i solnedgången, lyssnat på underbar 70-talsmusik, Sverige slog USA i VM (och får möta Aussie i kvarten, yay!), jag är lite pank men glad ändå, jag får tillbaka allt utom självrisken på min hemförsäkring för iPhonestölden (tack Länsförsäkringar) och trots att livet kunde vara lite bättre för stunden så gäller det att ha perspektiv på saker och ting. Det kunde varit lite bättre, men det kunde också varit mycket sämre.

Dags för lite filmjölk, flingor och sedan några timmar i min säng som fortfarande regerar i min värld som den skönaste som finns.



Om man ändå kunde spola tillbaka tiden...

Dagen började så bra med att Milla bjöd mig på kinamat och vi trallade runt i vår lilla stad. Vi drog in en sväng till H&M och tittade bland kläderna. Jag får ett sms på min iPhone, tar upp den, svarar och lägger ner den i min lilla väska igen. Går vidare mot Carlings och Ur&Penn där jag märker att telefonen inte ligger i min väska... Den har blivit stulen.

Springer till H&M, Carlings och alla affärer vi varit i innan men får ge upp. Telia, simkortslåsning. Polisen, polisanmälan. Och nu hemma med en massa koder, nummer och skit. Försäkringsbolaget får ett eller flera samtal av mig imorgon och jag ska verkligen skydda mina saker i framtiden. Man är fan inte säker någonstans, vad händer med världen egentligen? Var är respekten?

Nu blir jag uppmuntrad ändå av familj och vänner, och med perspektiv på saker och ting så är det ju faktiskt bara en materialistisk grej som går att ersätta. Det är ju bara pengar. Men man blir sur ändå....

Dags att komma igen iallafall, ska ta mig en promenad på kvällskvisten och för första gången på flera dagar känner jag mig helt vaken, haha. Festivaler sätter sina spår :)

Ojsan, det blev visst inte mycket bloggande under midsommarhelgen och verkligen inte under Peace & Love. Men nu är jag hemma igen, lite mer solbränd och några erfarenheter rikare!

Midsommar var verkligen skoj hemma hos Patricia utanför Söderköping där jag blev islängd i en pool med mjukisbyxor på, "sjuksköterska" till hundbitna David och Johan, pizzabud på morgonen samt också taxi åt en viss herr Särevall. Verkligen en rolig kväll med mycket oväntade saker, både bra och dåliga. Innan det hade jag och Milla även varit på Skälboö och käkat supergod midsommarlunch med pappa, hans vänner och farmor och farfar :) Gillar att farfar tog sig nån eller några nubbe, härligt att se honom ha så roligt. Såhär såg jag ut, klänningen är från Sydney och jag bara älskar den. Tyvärr har man inte på sig vit spetsklänning vid alltför många tillfällen haha.



Och så var det den underbara festivalen! Åkte dit med många vänner och träffade många vänner där :) Bland den halvmisär som ändå var på campingen, och trots att man kände sig lika fräsch som om man satt i ett avsloppssystem, så var det fantastiskt roligt! Dessutom såg jag så många bra band och artister! Mina favoritkonserter var Movits!, Veronica Maggio, The Ark, Kings of Leon, Teddybears, The Sounds, och verkligen underbaraste bästa Håkan Hellström! Såg även Oskar Linnros (för mkt fjortisar), Paolo Nutini, Journey ("Don't stop believin'", vilken allsång!) M.I.A., Lykke Li (på avstånd), Bob Dylan (legend javisst! Men ingen jättebra konsert ju), Mando Diao, I Blame Coco, Jimmy Eat World, Mustach samt lite random artister här och var. Missade en del bra som krockade men va sjutton här gäller det att prioritera! Hade skoj vid tältet/andra tält, men det var lite synd att det var så långt avstånd till allt och att mina fötter nu är fyllda med blåsor. Det är heller ingen bra idé att på fyllan skriva känslo-sms som man kanske borde väntat med...

Det var så mörkt den där kvällen jag gick hem
Jag hade hoppats på något, hoppats på något...




Jag har väldig sömnbrist just nu och tog ikapp 12 timmar inatt efter 2 timmar iförrgår natt (innan jag körde 5 timmar hem, helt otroligt hur trött man kan vara...) men ikväll har jag känt mig desto bättre. Jobbade dessutom efter hemfärden igår och det gick väl sisodär, men klarade utmaningen iallafall och nu är det fasen inte långt kvar tills jag börjar jobba på heltid. Två veckor där jag jobbar en helg och en torsdag, sen är det jobb jobb jobb som gälller.

Efter en mysig kaffekväll med Alexandra tar jag nu tag i täcket och sover vidare. Puss!