Livet som Neytiri var roligare igår natt än vad livet som arkitektstudent är idag. Sen att man inte ser att vi är Avatars ("vadå, varför är ni blåa?") gör mig ytterst besviken på dagens allmänbildning asså. Vi var dock enligt många oerhört snygga och att vara toastmaster var rätt skoj. Alla visste iallafall vem jag var i och med min rätt onormala blåa färg hehe. Men den här avataren gick hem vid två för att ta en lång dusch tillbaka till mänsklig form och nu har jag ritat min lilla arts and crafts-trädgård. Återstår fett mycket frågor i tekniken den här fina söndagen, men innan dess måste jag pigga upp mig lite med frisk luft. Träningen börjar ge reslutat för övrigt, tar mer och mer vikter i maskinerna, konditionsträningen är dock lika tråkig som den alltid varit och alltid kommer att vara.

Det roligaste random-sms jag har fått tror jag.

"Environmental engineers are concerned with protecting the environment by assessing the impact a project has on the air, water, soil and noise levels in its vicinity. This is done by studying the project's design, construction and operation, and minimising any adverse effects that it may have on the environment.

Environmental engineers are also involved in removing problems caused by past activity, such as cleaning contaminated industrial land so it can be used for housing. They predict what problems may be caused by accidents, such as oil spills for example, and assess what may cause problems for the environment in the long term.

They also plan and design equipment and processes for the treatment and safe disposal of waste material and direct the conservation and wise use of natural resources. They are involved in research and development of alternative energy sources, water reclamation, waste treatment and recycling.

Environmental engineers may work with government departments or in the private sector with resource processing companies as consulting engineers."

Är imponerad av mig själv att jag nu efter 2 månader lyckas hitta i Lund. Innerstan är fylld med massa jävla medeltidsgator som går i alla möjliga vinklar åt alla möjliga håll. Finns inget vattendrag eller någon stor gata överhuvudtaget att "gå efter". Och kullersten överallt så min cykel låter cpmycket när man diskret försöker passera bostadshusen sent en vardagskväll. Flyttar ni till Lund är alltså detta ni får handskas med i några år. För övrigt en bra stad. Förutom att risken är oerhört hög att du blir påkörd av en buss, eller för den delen helt enkelt påcyklad.

Känner inte riktigt för att rita en trädgåd i detta nuet men det ska göras! Imorgon är det spejsad tackfest, jag ska vara prinsessan Leia. Fast först Big Bang. Over and out.

Det var något utav en befrielse, det här med fysiken, men attans så klurigt att bara kastas in i niohundra nya begrepp som man inte riktigt harkoll på. Har väl alltid vetat att jag gillar matte mer än fysik men satan i gatan. Tror inte att det blir en sån stor kamp på tentan om tre veckor ändå, speciellt inte när man med plugget tillåter sig att skratta en eller två gånger åt uttryck som "slanka styva balkar".



Imorgon är det klippt för då ska jag säga upp mitt rum. PONR. The end, period.

Att lämna det här om mindre än två månader känns ganska jobbigt om jag ska vara ärlig. När man väl tagit ett beslut och är säker på det och känner sig trygg, då ser man helt plötsligt nya saker. Som fina vänner till exempel. Hur jag än vänder och vrider på det kommer jag nog aldrig vara hundra procent på varåt mitt liv ska. Egentligen är det spännande och så det ska vara, men det är lite ångestframkallande. Jag vill inte bestämma nu vad jag ska göra resten av mitt liv? Vet man det alls, någon gång i livet, exakt vad man vill?

Och även om man tror att man gör det, så kanske man ångrar sig. Jag kan väl inte säga att jag var helt insatt i exakt vad en arkitekt var innan jag började, men det var ändå min dröm. Bygga hus, designa dem. Nå sitt mål med betyg man kämpat som en idiot för. Komma in, vara så lycklig som det bara går att vara.
Och sedan pladask förstå att, fan, såhär skulle det ju inte kännas? Omvärdera allting, gå tillbaka till ruta ett, hitta något nytt man kan tänka sig att göra i djungeln av möjligheter. Bestämma sig ungefärligt och sen se allt med nytt perspektiv igen. Allt på mindre än två månader.

Måste man vara helt säker på sitt livs val?

Känslan när man går upp halv sju, inte har sovit ett enda dugg och man vet att det väntar mörker, kyla och 6 timmars föreläsning när man lämnar lägenheten. Den borde jag tyvärr vänja mig vid. Jag måste säga att tekniken á la fysik A var mycket mer underhållande än frustration över gips och jag hat-älskar tanken på att jag får bli lite mer techno efter julen.

Dagens att-göra är att spåna lite på en trädgård jag ska rita i arts and crafts-stil... Jag måste rita exakta blommor och växter, och helst såna från Skåne, och gärna såklart då på nåt sätt så att det ser snyggt ut. Jag har ingen mat whatsoever hemma (iallafall inte färsk) så jag undrar var jag ska få energi från. Och hur i helvete ska jag klä mig för att se ut som Prinsessan Leia på lördag? Jag undrar dessutom vad evetuella läsare tycker om att vissa på A frågade "vem är det?" när jag avslöjade min planerade utklädnad.
The nerd in me doesn't belong here...

Nu när man testat livet i Lund och på arkitektskolan och bestämt sig för att inte fortsätta, så öppnar sig en helt ny värld igen. Man är tillbaka på ruta ett. Vad i helvete ska jag bli? Jag har väl förstått att jag vill läsa lite matte och sånt, för sånt gillar jag faktiskt (!)... men när man ser filmer som Contagion som jag såg idag, så blir man sjukt intresserad av biologi igen. Patologi och allt sånt, krishantering osv osv. Tycker att det är så intressant. Men då måste man bli läkare och jag pallar inte det har jag kommit fram till. Om man slapp ha ansvar för människors liv och känna konstant stress osv, så skulle jag vilja lära mig allt det läkare kan. Men som sagt, inte cut out for me.
Så då är det ju ingenjör som gäller men inom vad då? EMM låter riktigt nice... å andra sidan, maskin med specialisering flygplan (?! haha) skulle också vara coolt. Medicinsk biologi? ....

Nu loggar jag in på ams och gör intressetest igen. Puss.

Det är så typiskt mig att sova alldeles för länge i förhållande till vad man måste göra. Städa, tvätta, diska, handla och andra vuxengrejer man nu ska ägna tid åt när man definitivt inte vill. Och jag gjorde ju verkligen ingenting igår (förutom att träna) men ibland är det väl jobbigt nog att vara ledig?! Hade förresten världens mest underbara dröm. Änuu en gång när man vaknar och önskar att drömmen vore sann. Det kändes ju så sjukt verkligt. Tror de flesta känner igen sig i den känslan!

Dags att dyka ner i dagens att-göra, bland annat åka till ishallen och dra några skär, inte gjort det på ett år ju!




Coldplays nya är rätt grymt bra för övrigt!

Imorgon blir det att se den här! Läskigt sannolik....




Förra Sherlock Holmes-filmen var ju rätt bra...




Vad är en biohöst utan Twilight...? Bara en del kvar sen ;)




Och den här filmen har jag längtat efter sen i början av året. Can't fucking wait, som min engelska kollega jag hade i Sydney sa när jag sa att filmen skulle göras av Fincher.

Det är lite som att känna att man är med i Idol när man presenterar sitt arbete efter 2 veckor av hårt, hårt arbete. Man står där bredvid det som speglar ens person, fantasi, kreativitet, och får höra att nja, så jävla bra är det inte. En hård jury bedömer det du gjort, och även om de säger att det inte är personligt så är det ju precis så det känns. Jag försöker intala mig själv att inte göra mer än jag behöver för att bli godkänd, men jag vill ändå visa att jag kan NÅGOT. Får se hur snabbt det går fram tills julen, jag får bita ihop och köra på helt enkelt. Men jag kan säga att jag iallafall är nöjd med mitt cp-hårda arbete.

Hela helgen har jag nu ledig, det är så himla underbart! :) Lyssnar på Bon Iver och har sett en massa avsnitt av serier nu på dagen, strax ska jag pallra mig ner till gymmet och köra hårt. Könns ju dock som att man aldrig kommer bli ordentligt frisk, är halvt om halvt snorig hela tiden. Ska göra nåt så tråkigt som att stanna inne ikväll och ensam kura ner mig i soffan med lite popcorn och se på IDOL, haha! Måste vara 2 år sedan jag såg det senast (förutom lite auditions nu i augusti) så det blir ju lättsam underhållning ikväll. Om man ändå hade en bluray så man kunde spendera helgen till att se hela Sagan om ringen =)

Puss!

Måhända att ni pluggar matte men det här är ack så komplicerat! (Jobbigt iallafall)

And waking up is the hardest part

Vädret till trots och även om jag inte träffat så många av mina vänner (okej då, det har jag men några bor ju inte i Öussieland längre) så har jag haft 4 dagar helt värda slitet för att bli "klar" med projektet! Det är jag ju iofs inte riktigt, ska sitta kvällen och rita...
Lördag, söndag, måndag, tisdag har varit riktigt bra. Trots att utgången uteblev i lördags hade jag en riktigt bra kväll :) Och höstmys med familjen är alltid värt. Gosa med vovvarna och fota lite. Som jag har gjort (se nedan). Var även på Linköpings Universitet idag och även om man får lite kalla fötter att ge sig in på nåt nytt igen så tror jag att mitt val är riktigt bra och att jag kommer att trivas. Pluggångesten som kommer infinna sig till trots!

Nu tar jag några klunkar glögg till och sedan är det ritningar som gäller...! Puss!













Jag känner mig faktiskt lite vilsen. Men jag måste tro på nåt och det bästa är att tro på sitt hjärta och sin instinkt. "Find what you love", var det nån som sa till mig, och jag letar efter det. Men det känns som att jag är nära. Jag hoppas det iallafall :)

Bara för att det är så bra....

Dödar mig lite med att perfektionism-rita i Photoshop (inte för att jag direkt kan det) och det går ju som det låter, åt helvete. Eller jag vet inte. Mina inskannade alster behövde dessutom förfinas och det hela tar ju idiotlång tid. Tror att arkitekter har sjukt mycket tålamod. Jag har inte det. Ska inte bli arkitekt. Vilken tur.

Det är förvirrande att göra ett val som påverkar mig resten av livet. "Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen?" som Winnerbäck säger. Fast jag tror inte det. En underbar person sa till mig att jag bara måste lyssna på vad hjärtat och min instinkt säger, och det kommer att göra ont på flera håll att ta beslutet, men om jag gör ett dåligt val, kanske jag gör en miljon bra val lite senare.



Det är också ganska knäppt att jag kan öppna upp mig på en blogg men inte säga något i verkligheten. Som att jag får mer utav att skriva som jag känner här, istället för att säga det direkt till den jag vill säga det till.
Det suger att det är såpass svårt att trycka ut några ord när man får chansen. Men ge mig fler chanser så kanske jag kan göra det.

Jag trivs. Med allt. Utom programmet. Det suger att det är så. Jag kommer att sakna mina kompisar jag fått här nere. Jag skulle faktiskt kunna stanna bara för att de jag hänger med är så bra. Men jag har fina därhemma med och en bättre utbildning för mig väntar. Väldigt mycket utbildningssnack just nu. Men herre, hela livet bestäms ju nästan. Fast å andra sidan kan man alltid ångra sig. Göra om, göra rätt; är väl lite det jag gör nu.

För övrigt så är jag sjukt pepp på Berlin med ovan nämnda människor om cirkus tre veckor. Vad jag inte är lika pepp på är flygresan dit. Om det så är en timme som det är i luften dit så slår hjärtat lite extra snabbt när jag får flashbacks från november förra året. Ska det fortsätta vara såhär jämt? Har ju flugit sen dess men det verkar vara värre nu när jag kom hem och insåg hur fett äckligt nära vi var att kraschboombanga liksom. Usch. Inte speciellt bra att jag som besatt sitter och ser och läser här http://www.abc.net.au/4corners/special_eds/20110328/qantas/.  opujwflvmmklslsl-................................ :(

Hur kommer man över de mest traumatiska timmarna i ens liv?

Kanske borde lägga av med Pepsi maxen. I helgen konsumerade jag (och till viss del mina ateljépolare) ungefär 3 liter och det är ju värre än Aussie-style-konsumption. Sen är det ju inte alls bra för ekonomin. På tal om ekonomi fick jag nog imorse av regn, kyla, blåst och mörker så jag drog till Novalund och inhandlade en vinterjacka, Didrikssons, verkligen sportigt men jag vill fasen inte frysa. Den gick på en hel del hundralappar men vad gör man inte för att förmildra faktumet att man BOR I SVERIGE.....

Pratade med mormor och morfar precis, de är så söta! Mormor och jag ska på stan nu när jag kommer hem och morfar ville bjuda mig på middag när han är i Malmö nästa gång. De stöttar mig i allt också, även mitt beskymmer med utbildningen. Men det känns också oerhört bra att prata med min visa morfar som ändå levt 50 år längre än mig och är något mer världsvan liksom.

Gick från skolan halv nio, ganska tidigt ändå med tanke på att jag har alla ritningar kvar att göra, plus två SNYGGA modeller av mitt hus + massa annat. Det löser sig nog fram till fredag får vi hoppas. Såhär ser mitt skrivbord ut förresten! Oerhört kreativt.


Läg märke till den tomma Pepsiflaskan!

Mitt huvud är en enda röra av modelleringstänk, skisstänk, måttänk, framtidstänk och allmänt vad-i-helvete-ska-jag-göra-tänk. Jag har innerst inne bestämt mig för att arkitektprogrammet inte är min grej och att ingenjör är vad jag ska bli. Samtidigt har jag så grymt kul (trots den kreativa ångesten) att jag börjar tvivla på om jag vill lämna Lund. Allt som talar för Linköping och allt som talar för Lund är direkta motsatser. Frågan är vad jag vill?
Har ju drömt om arkitekt sedan två år tillbaka när jag satt på den där skisskursen på gymnasiet och fick en uppenbarelse att fan, arkitekt vore grymt! Att det sen kändes som ett ouppnåeligt mål med de intagningsbetygen gjorde det desto mer spännande att satsa på. Vad det innebar att faktiskt gå arkitekt var lite sådär halvt om halvt suddigt för mig eftersom det var så långt bort. I bakhuvudet var jag inställd på ingenjör, den breda men väldigt matte-fyllda utbildningen, och deras kurser kollade jag runt bland och valde sedan några alternativ jag trodde kunde passa. Jag vill ju bli ALLT å andra sidan. Men - det viktigaste för mig är att jag känner att jag LÄR mig någonting som jag kommer kunna visa när jag sedan ska ut i arbetslivet. Visserligen är arkitekt en grymt bra utbildning för alla som verkligen vill bli det och är inställda på 90% "flum" och 10% teknik och kan fixa stressen som jag insett att det faktiskt är. Produktion produktion. Å andra sidan, så blir man "bara" arkitekt. Jag vill inte begränsa mig så mycket. Jag vill känna att jag kan något, sitta och räkna, fundera och kanske inte producera så mycket. Jag vill ha "SÅHÄR ÄR DET" istället för "SÅHÄR KAN DET VARA."

Pust och stön, nu har jag 6 härliga dagar med jobb framför mig för att jag ska kunna ta tåget hem på fredag kl 16.57 och åka hem i fyra hela dagar. Då ska det bestämmas ordentligt, men jag har nog redan gjort det. Eller?

Dags att ta en paus från tänkandet med en tackfest på nationen. Göööött mos!

Ångrar mig lite över det senaste inlägget och fortsätter blogga. Lite då och då.

En smart kvinna la upp denna bild på sin blogg och jag kände att jag var tvungen att göra detsamma, speciellt eftersom jag den senaste veckan befunnit mig i ett stadium där jag sett livet från alla möjliga sätt och försökt förstå varför man gör som man gör.

Jag önskar att jag kunde säga att jag lever utan att ånger, och det gör jag visserligen på det stora hela. Men det finns ett fåtal saker jag kunde gjort annorlunda. Ni vet, man brukar ju säga det är inte sakerna du gör som du kommer att ångra, det är sakerna du inte gör som du kommer ångra.
Och även om det inte ser ut som så, så finns det en sak jag alltid kommer att ångra, som är för sent att rätta till nu. Nåt som kunde påverkat mig så mycket bara jag tagit mitt förnuft till fånga och sagt vad jag ville säga för x antal månader sedan. Nåt som jag länge kommer att påminnas om, även om man långsamt går vidare.
Och det enda jag kan säga nu är förlåt. Förlåt att jag aldrig någonsin sagt som det är.