idag kom värsta molnet och bara dundrade loss när det var som allra soligast. helt sjukt. men livet kan vända så himla, himla fort.
precis som vädret antar jag....
ibland känner man nog inte sina vänner eller sin släkt. alltså, man kan bli lite småchockad över vissa saker som man får höra om. jag tänker jämt att jag inte har ett liv; ingen pojkvän, aldrig jättefyllefester (fast det behöver jag iallafall inte), ingen person som jag verkligen verkligen känner att jag känner till hundra procent.
hursomhelst vet jag att den enda man kan lita på - i alla situationer, överallt - är sig själv. det var som min farmor sa, "kom ihåg att DU är källan till allt som händer i DITT liv". svårt att förstå, för liksom... om en rattfyllerist kör över mig imorgon på gatan så är det väl inte mitt fel att han satte sig full framför ratten? men å andra sidan var det ju just jag som gick över gatan.
svårt det där. men iallafall.

pratade med camilla förut, den nykära älsklingen, och jag ska åka ut till hennes land imorgon för en massa prat och sol. så det ska bli så kul så :)
byez.