Levels

Känslan när man efter 7 timmars jobb väntar vid Söder tull på att buss 459 ska inkomma 23.11 (inte 22.50 som mongomänniskan - jag alltså - framför datorn trodde), sätter sig ner med sin älskade iPhone och öppnar ett mail från Australien. Tankarna som far genom huvudet när man fattar att man inte är där i år. Eller nästa. Kanske det efterföljande, men det vet man inte.

Känslan när man mitt i alla dessa tankar hör ett väldigt ösgötskt "hej, jag heter Macke, vad heter du?" genom musiken i öronen och man inte reagerar med "usch vad jobbigt med ett fyllo" utan faktiskt sänker volymenm kollar upp, börjar prata och fattar att det inte är så lla som man tror att det ska vara. Det är ett fyllo men ett 17-årigt sådant från Valdemarsvik. Rivna jeans och massa tatueringar på armarna, en rätt tragisk livshistoria (och -situation) men ändå glad på nåt vis. Precis sådär söndertrasad som sina jeans är han men pratar på om livet och hur kul det är att vi pratar med varandra istället för att vara sådär oerhört svenska och inte ens vända blicken till en främling. Känslan när man efter ett tag ha pratat med den här tonåringen börjar hoppas att allt ska lösa sig. Att han klarar gymnasiet, att han klarar skiten hemma, att han kommer iväg till Skottland och kan jobba som han vill. Den känslan är väldigt oväntad men är dock äkta. Fasen, vad glad jag är att jag ändå är där jag är.


Trots att jag inte är i Australien liksom.

This time is ours

"When we were five, they asked us what we wanted to be when we grew up. Our answers were things like, astronauts, president... or in my case, a princess. 
When we were ten, they asked again. We answered, a rock star, cowboy, or in my case, a gold medalist. But now that we're grown up, they want a serious answer. Well, how about this. Who the hell knows? 
This isn't the time to make hard and fast decisions; this is a time to make mistakes. Take the wrong train and get stuck somewhere. Fall in love... a lot. Major in philosophy, because there's no way to make a career out of that. Change your mind, and change it again, because nothing's permanent. So, make as many mistakes as you can. That way, someday, when they ask what we want to be, we won't have to guess... we'll know."

The beauty and the beast

Åh vad det är härligt att vara hemma. Det är verkligen en trygghet och något varmt som man har här i Östergötland, som inte riktigt kan beskrivas. Gårdagen spenderades med att sova, må dåligt, och sedan utgång och det var faktiskt roligare än jag trodde - 3 timmar innan vi skulle ses visste vi inte var vi skulle förfesta eller vilka som skulle vara med. Runt midnatt dansade jag nog med ugnefär 25 personer mer eller mindre. Så jäkla skoj. Brukar ju dock vara så att de kvällar man inte har några förväntningar på alltid blir bäst. :)
Var väl inte det roligaste att vakna kl 9 imorse men eftersom jag nu sitter med en macbook Pro och skriver så är det väl alldeles jättevärt i efterhand. Nio tusenlappar fick jag hosta upp för den här skönheten och det är ju lite som så att man blir sugen på design och produktutveckling när man inser vilka genier Apple är. Bara förpackningen var ju som en enda stor "fan vad du förtjänar att ha en macbook". Och ilandsproblemet jag har at the moment är ifall jag kan slita mig från datorn min och försöka installera min inhandlade bluray-spelare, eller om jag ska sitta kvar.
Jag sitter kvar. JAG ÄLSKAR APPLE!!!!!
Ikväll går det en uppmärksammad dokumentär om Forsberg på ettan, #21! Mannen är fantastisk och har inspirerat mig på många sätt. Legend!

Och så vare jul igen

Tänk att man kan vara så ledig men ändå så upptagen. Natten innan julafton satt jag uppe efter jobbet  (!!) och skrev kort tills klockan slog 2. Mormor, mamma, morfar och jag åt mat, jag fick fina julklappar, TACK där. Buss ut till resten av släkten där jag också fick fina klappar, tack igen. TP till klockan var 2 igen (med paus för midnattsmässa minsann) och så gå upp klockan 12 idag. Göra absolut ingenting förutom att må illa av två chokladbitar. Mår fortfarande illa men nu måste jag powernapa så att jag kan copea kvällen. Blir kanske rent episkt. Puss.

Inter nos

Ibland är det bara så skönt att kunna släppa något. Bestämma sig för något, göra sig av med det där man har tänkt göra sig av med jättelänge fast aldrig riktigt tagit tag i. Kanske för att man inte orkat, kanske för att man försökt förtränga. Men till slut går det inte att varken förtränga eller skylla på ovilja, när man hemskt göra gör plats för något annat, men bara inte kunnat.
Det är så skönt att faktiskt göra det till slut. Släppa. Nu är det inte så att man kommer att glömma det där, som man i bakhuvudet tänkt på alldeles för mycket. Väldigt mycket. Som man egentligen tycker om men som man måste lära sig att leva utan.
Och som det faktiskt, i slutändan, gör lite ont att ställa i en kartong, låsa in i ett förråd och inte ta upp igen, kanske någonsin.

Hemma är alltid hemma

Har haft den mysigaste hemkomsten ever, bortsett från faktumet att mitt rum är en enda röra. Efter lite flyttkaos igår åkte vi ut till Åby och hade det mysigare än jag trodde innan, med snö fallandes utanför och mysfilm i form av Elf. Tänk så mycket julkänsla filmer egentligen bidrar till, samt att Sara gör lussebullsdgeg och vi alla rullar bullar och dricker glögg. Myyyys, tänk så jag saknade det här i Australien, åh vad glad jag är att jag är hemma. Hemma är alltid hemma = kärlek.

Har försökt mig på uppgiften att packa upp/göra om i rummet idag men det är nästan mer grejer på golvet/sängen än när jag började. Skänkte 50 kronor till Musikhjälpen, som drog in över 18 miljoner kronor den här gången. Så himla gulligt när en femåring kommer in i studion och skänker sina 237 kronor han har sparat ihop under en tid. Alltså verkligen så man får tårar i ögonen, tron till mänskligheten är alltid som störst vid julen känner jag.

Dags att ta tag i att-göra-listan imorgon, jag ska sätta mig och skriva mitt CV nu också. Kanske kan man försöka uppgradera sig från ICA inför sommaren haha...




You know it's nothing new, bad news never had good timing
But then, the circle of your friends
will protect the silver lining
Pain throws your heart to the ground
Love turns the whole thing around
No, it won't all go the way it should
But I know the heart of life is good

My eyelashes catch my sweat

Sitter och väntar på att min specialkladdkaka ska spricka lite därinne i ugnen. Imorgon är det sista officiella dagen som arkitektstudent  och jag tänker bjuda de flesta på en traditionell hej-då-kaka. Lämnade in min studieuppehållsansäkan hos studievägledaren och nu känns det lite galet att jag är hemma i Söderköping igen på obestämd tid redan på fredag kväll/natt. Sjukt sjukt sinnes jättetråkigt att lämna de fina människor man faktiskt lärt känna så bra. Kommer ihåg på gruppdynamiken i början av terminen när jag sa att vissa av personerna framför mig kanske skulle bli några av mina bästa vänner. Hade jag stannat kvar vet jag vilka det hade varit, och det känns fantastiskt att jag lärt känna de personerna. Lisa flyttar ju iallafall hem med mig, och det kommer nog bli en hel del filmtittande/pluggande/mys i vår därhemma.

Köpte massor med julklappar via nätet imorse eftersom jag inte riktigt haft tid att göra det själv på stan än, plus att det är billigare på nätet. Är grymt nöjd med mina julklappar. Har typ tre kvar bara, känns bra den 12 december!

Inför mellandagsrean vet jag att jag ska köpa två saker, bluray-spelare och ett nytt objektiv (ska vara fotograf på Mello i Växjö, och kanske Malmö, i år igen. Så fett nice det kmr bli med gratis fester! Hade så sjukt kul förra ggn). Men har börjat fundera på att kanske det är dags för en Macbook nu! Frågan är ju om man ska satsa på en 15-tummare eller nöja sig med 13-tummare? Hmmm, någon som har några ideer? Vet inte om man märker så mycket skillnad. Å andra sidan en investering för några år framåt. Jao man får la se va di bliir...

Tusen ord

Det har hänt mycket bra och mycket dåligt 2011, både på grund av oss människor och på grund av Moder Jord. Nu är det mycket USA-förknippat med dessa bilder, men de förtjänar en titt!

www.buzzfeed.com/mjs538/the-most-powerful-photos-of-2011




Jag vill ha en uggla!

Den här ugglan hittade jag på mitt ritbord imorse, min ateljévän Lukas hade lagt märke till hur underbar jag tycker att videon The Lovely Owl är och att jag sa att jag ville ha en uggla. Så han målade en åt mig! Jag blir alldeles jätteglad i hjärtat.




No, it won't all go the way it should

But I know the heart of life is good


Dags att fixa fixa lite julklappar! Vad sjutton ger man till sina föräldrar, mor- och farföräldrar samt kusiner? Det är ju verkligen jättekul att köpa saker till andra, men det är så svårt att få det perfekt (perfektionist javisst). Vill verkligen att personen som får något ska bli glad! Tänker att shoppa måndagen när jag flyttat hem kan sitta bra, lite sådär i sista sekunden (förutom det som jag kan beställa hem hehe).

Idag har det slagit om till december och det är bara en månad kvar av 2011. Helt sjukt att tiden går så fort! Vi satt och myste till Mysteriet på Greveholm på lunchen, de ska visa 2-3 avsnitt varje lunch i matsalen tills vi slutar, så nu har man något att se fram emot på luncherna under de sista veckorna här.

Frågan är om jag trivs för bra? Det vore ju illa om jag börjar sakna den lilla tiden i Lund lite för mycket när jag börjar i Linköping. Som tur är kommer Lisa att flytta med mig hem, så vi kan dela minnena, precis som jag delar minnen med Freddy baby kring Australien. Peppad inför framtiden är jag iaf!

RSS 2.0