Sov för länge idag för att jag skulle vara pigg när jag gick upp, vaknade av mig själv vid elva - då hade jag lyckats stänga av snoozern helt istället för att bara trycka så att det blev 10 minuters sömn till. Känner ni igen er? Haha jag borde inte snooza så mycket. När jag gick i gymnasiet så snoozade jag en och en halv timme varje morgon... galet. Ställde klockan på 5:30 och gick upp 7. Galet! Men det blev tydligen bra betyg iallafall, så :)

Jag fick ett tillgodokvitto av min farmor igår när jag var och hälsade på - mysfaktorn är förresten väldigt hög när man sitter i det huset (ni som varit där vet vad jag pratar om) och äter kex och ser på Doobidoo. Tillgodokvittot var på några hundra till klädaffären Trolltyg här i staden. Och nu undrar ni kanske om det går att ha en klädaffär i en så liten stad som Söderköping, men det går faktiskt, tydligen. finns några stycken här men det är inga H&M-affärer hehe. Hursomhelst gick jag hem med ett linne och ett armband jag tyckte var fint. De hade mycket höstkläder (speciellt en jacka för 1100 jag blev förälskad i som kanske finns kvar nästa höst) men mindre sommarkläder, så det blev att leta ett tag. Men men, skam den som ger sig :D Hade dock gillat en annan färg än grått, men jag får kompensera det med andra färgglada kläder helt enkelt. :)








Och sen så har jag förresten hittat mina älskade skor jag letat efter hurlängesomhelst! Köpte dem förrförra vintern tror jag och har inte använt dem så mycket (de är inte bra att gå i när det är halt som fasen ute = förra vintern). Men de får stanna kvar här hemma nu och ladda för vintern 2011 då jag kommer använda dem. I like them =)


Om någon vill låna medan jag är borta så säg till! Stl 39 haha.



Nu blir det till att packa mer...

1. Kakan: smält smöret i en kastrull och ta av från värmen, rör sedan ned
socker och ägg, därefter de torra ingredienserna.
2. Bred ut smeten i en långpanna (vanliga pannor som brukar finnas till ugnar) som du har täckt botten med aluminiumfolie.
3. Grädda i nedre delen av ugnen i 175 grader i 15-20 min. Jag höll själv koll på den efter 15 min och när kakan har "sprickor" i sig halvlångt in i mitten är det dags att ta ut den :)

Såhär ska den se ut haha


4. Ta ut kakan, låt den svalna, och vänd upp kakan på ett smörpapper (så att botten kommer uppåt).

5. Toppingen: blanda grädde, mjölk, socker och sirap i en
kastrull och sätt på värmen. Lägg i chokladen i bitar i kastrullen och rör runt tills är smält.
6. Koka 10 min under omrörning.
7. Sätt värmen på lägsta och rör sedan ned smöret klickvis. Rör om och "hjälp" smöret att fördela sig.
8. Bred toppingen över kakan och låt svalna en stund, ställ sedan in
den i kylskåpet för att stelna.
När jag gjorde detta blev det över en hel del toppning som är god att ha till glass! :D

En dag i oktober för nästan precis fyra år sedan var jag tvungen att ringa någonstans så att jag inte hamnade på nån disgusting random kommunutsedd praktikplats under två veckor - jag ville välja den gången. Ica Strömmen råkade vara den andra arbetsplatsen jag ringde till, och sedan dess har jag bokstavligen talat spenderat tusentals timmar där. Jag har blivit förknippad med Ica av mina kompisar och det finns många gånger som jag har gett affären gratisreklam (något de gärna retar mig för). Och även om jag hatat det där stället många gånger så har jag starka, varma och fina minnen från den där butiken.
   Mycket har hänt under tiden jag har jobbat där - från att gå nian och inte riktigt veta vem man var till att ha gått ut gymnasiet, veta vad jag vill med livet och vara på väg till andra sidan jorden. Jag har haft depressioner, jag har varit kär, jag har blivit dumpad, jag har fått ärr i själen, jag har fått dåligt samvete utan dess like, jag har utsatts för olika former av våld, jag har vikt en halv miljon kvitton (min alldeles egna konstform, ni anar inte hur många "loppor" som legat och skräpat i kassan) och jag har sjungit till låtarna på P3 om och om igen. Jag vaknar upp nu och inser att Ica alltid kommer att vara en stor del av mitt liv och att jag utan den platsen inte hade varit samma person.
   Så att lämna jobbet är jag lite ledsen för även om jag längtat till denna dag. Jag säger hejdå till det precis som jag säger hejdå till många andra stora delar av mitt liv. Och det gör man ju nästan hela tiden faktiskt, fast man inte riktigt vet om det. Kanske är det lite värre att säga hejdå nu när jag inte vet vad som händer nästa halvår. Vem vet hur jag kommer hem - kanske blir jag förälskad i en fårfarmare och har med mig någon hem. Kanske åker jag hem redan i februari. Kanske blir det precis som jag tänkt mig. Men jag vet ju inte, och det är faktiskt rätt befriande.


Bild från Wikipedia, där denna bild konstigt nog kommer upp bredvid en beskrivning av "butik". Haha.




Just nu sitter jag och lyssnar på Keane. De har skrivit en bra låt som passar bra idag.

This is the last time
That I will say these words
I remember the first time
The first of many lies
Sweep it into the corner
Or hide it under the bed
Say these things they go away
But they never do
Something I wasn't sure of
But I was in the middle of
Something I forget now
But I've seen too little of

The last time
You fall on me for anything you like
Your one last line
You fall on me for anything you like
And years make everything alright
You fall on me for anything you like
And I no I don't mind

This is the last time
That I will show my face
One last tender lie
And then I'm out of this place
So tread it into the carpet
Or hide it under the stairs
Say that some things never die
Well I tried and I tried

Something I wasn't sure of
But I was in the middle of
Something I forget now
But I've seen too little of

The last time
You fall on me for anything you like
Your one last line
You fall on me for anything you like
And years make everything alright
You fall on me for anything you like
And I no I don't mind

The last time
You fall on me for anything you like
Your one last line
You fall on me for anything you like
And years make everything alright
You fall on me for anything you like
And I know I don't mind

Går in på Facebook och har fått puff tillbaka av Åbykvinnan i Frankrike som jag saknar en hel del. Det är så konstigt hur jag börjar filosofiera vidare av den där lilla puffen - var är jag om ett år egentligen? Kommer jag bo i Stockholm och fastna där och sedan inte ha samma kontakt med mina vänner härifrån? Man kan väl säga att jag är ute efter en karriär och då lär jag inte bo i Norrköping något mer tills jag antingen blir arbetslös eller pensionär. Knäppa tankar på hur livet ändras av val man gör. Har dock en känsla av att jag inte kommer missa så mycket av det roliga här hemma när jag kommer ha dubbelt så skoj plus ännu mer i Australien. Men sen..?

Fast jag ser fram emot att veta vart man ska. Är ett kontrollfreak sådär och lämnar inte mycket åt slumpen (bortsett från min resa nudå). Vill börja plugga, vill köpa höstkläder, vill ha en egen lägenhet, vill göra det och det och det och det. Inte fundera så mycket. Bara veta.

Knowledge is power?

    Today is a gift.
    That is why they call it the present.

Nu ska jag belöna mig själv med lite sömn efter ännu en varm kopp med Sancho mot denna förkylning som inte riktigt blivit så illa, just på grund av de där nepalesiska dropparna.

Har börjat inse att mitt liv just nu rullar på ganska bra. Om lite mindre än fyra veckor åker jag till Australien, och innan dess är det bara lugn och ledighet som gäller för mig. Visserligen jobbar jag halvtid nu men jag hinner ändå med de där härliga mornarna med långa frukostar och sena kvällar med tända ljus. Och långa promenader när jag vill, som tidigare idag. Det känns som att jag egentligen skulle kunnat ha haft det såhär ända fram tills i jul och sedan åka till Australien, helt ärligt. Just nu trivs jag som bara den även om jag knappt kan vänta till att komma ner till Sydney. Men det post-traumatiska studentsyndromet har definitivt inte drabbat mig och för första gången på mycket länge känner jag mig lugn i sinnet liksom. Har alltid varit skola-träning-jobb, skola-träning-jobb i min hjärna annars de senaste åren. Svårt att förklara det där, men det är absolut något som är få förunnat tror jag. Så jag njuter av nuet.

Här har vi ikväll sett på A-team och spelat TP, det blev en match som slutade lika men jag planerar TP-kväll i veckan för de som vågar och vill. Det är få saker jag gillar så mycket som frågesporter. Kommer ihåg i våras när "Are you smarter than a fifth grader" gick på TV och jag var dunderinne i det där alltså. Skitirriterande när man inte kunde frågor som en femteklassare ska kunna.

Håller på att rensa min musik i datorn, en ganska hopplöst quest eftersom det finns drösvis med grejer jag inte har en aning om var de kommer ifrån... men nu när jag måste installera iTunes på nytt (har inte fyllt på med ny musik i iPoden sen juni) så är jag så illa tvungen haha. Äsch, nu ger jag mig. Imorgon latsöndag, ska nog besöka farmor så att hon får massera mig lite och så kan jag alltid skriva klart det där CV't....

Jag har verkligen börjat älska Radiohead och framförallt Thom Yorkes röst. "No surprises" är nog numera en av mina favoritlåtar (de är dock ganska många) och det infinner sig en alldeles mjuk, lugn känsla i min själ när de går på. Vilket den gör rätt ofta.

A heart that's full up like a landfill, a job that slowly kills you, bruises that won't heal.
You look so tired-unhappy, bring down the government, they don't, they don't speak for us.
I'll take a quiet life, a handshake of carbon monoxide, with no alarms and no surprises, no alarms and no surprises, no alarms and no surprises.
Silence, silence.
This is my final fit, my final bellyache, with no alarms and no surprises, no alarms and no surprises, no alarms and no surprises please.
Such a pretty house and such a pretty garden. With no alarms and no surprises, no alarms and no surprises, no alarms and no surprises please.


Sitter uppe ännu en kväll med musik, vilket jag inte har något emot. Visserligen en fredag som kunde spenderats på annat sätt, men min förkylning vill att jag tar det lugnt och bara inte gör något, superskönt. Ikväll har vi ätit god mat och pappa hade tagit hem en Absolut raspberry från flygplatsen som smakade väldigt gott med is och hallon. Imorgon ska jag faktiskt jobba, men bara i tre timmar så att min chef får ordning och reda på stället nu när det finns en salladsbar att ha hand om också. Känns roligt när jag får jobba så mycket innan jag åker, det är fasen skönt att känna att man behövs på en arbetsplats, att man liksom bidrar med någonting.

Nu ska jag fortsätta photoshoppa, med mitt lilla ljus här bredvid mig som håller mig sällskap. Puss.

Nu ska jag hoppa i sängen för att förmodligen vakna med en dyngförkylning imorgon, yaaaaay

Blev precis sugen på potatismos. Hur sjukt är inte det? Har inte ätit det sen Lärka-dagarna och då var det pulvermos man fick. Brukade stelna till klibbiga klumpar efter ett tag. Fräscht.

Idag har jag varit produktiv och skickat lite mail och börjat skriva på mitt CV. Det är inte stora steg men det är 4 veckor kvar imorgon och jag känner mig lugn. Än så länge.

Och imorgon blir det ingen skridskoåkning, dels för min onda hals och dels för att Sara kommer på besök och vi ska laga lunch ihop. Lax skulle sitta fint.

Dusch och säng nu.

När man vaknar så finns det två anledningar till att man inte vill gå upp; men vet ALLTID att det är kallare ovanför täcket än under. Speciellt nu på vintern när det blir kallare och kallare (läs: därför ska jag åka till Australien!). Och går man upp så vet man också att man måste ta på sig kläder, äta frukost och borsta tänderna och när man har gjort det så kan man liksom inte lägga sig och sova igen för då är hela dagen förstörd. Hmm. Jag sov till 9 idag, tänkte gå upp 9.30 men det blev att jag drog mig upp vid 11. En förbättring från i helgen - gick upp vid två i lördags och tolv igår. Men är man ledig så är man :)

Jag älskar faktiskt att sätta mig vid frukostbordet alldeles själv, ta in känslan av att man är LEDIG och äta en stor frukost till lite läsning av tidningen. Brukar oftast äta havregrynsgröt eller fiberflingor eller nåt annat mättande, tillsammans med en macka och ett halvlöskokt ägg. Har lagt av med yoghurt till flingorna och kör oftast med fil eller mjölk numera. Det är så GOTT med frukost, fattar inte hur folk som inte äter frukost klarar sig? När jag gick i skolan åt jag förvisso inga stora saker till frukost, det var alltid macka och yoghurt på 5-10 min. Men annars blev man ju så hungrig innan lunch haha.

Idag är det kanelbullens dag! Har alltid jobbat på den här dagen och vet att det väntar en massa bullar liggandes i fikarummet på jobbet (hoppas jag iaf!). Så även om jag har ont i halsen idag så ska det bli roligt att jobba. Lite roligt att tänka att när jag får pengarna jag jobbar för idag så kommer jag att vara i Australien :)

Ni som varit och hälsat på hemma hos mig kanske vet att Ramses gillar att skydda mig och skäller på folk som knackar på. Men, ja, han är inte så farlig. Jag lovar. Speciellt inte när han var 11 veckor gammal :)

Sitter och fryser i mitt rum och ska alldeles strax gå och slumra i den väldigt inbjudande men ganska kalla sängen. Har jobbat ett pass mellan 11 och 20 idag, minst sagt ansträngande med tanke på att sju av de timmarna spenderades på golvet med att plocka upp tre frysvagnar, rulla fram och tillbaka med F&G och baka för full rulle mellan varven samtidigt som både kassan och posten ringde i ett... Ica är dock ganska roligt har jag insett, när inte en massa idioter ber en dra åt helvete för att färdigmaten inte kommit, eller när en ännu större idiot pantar en flaska med spya i så att hela pantmaskinen och dess omgivning luktar spya i x antal dagar framåt. Tack gode gud för AirWick...

Hursomhelst så har jag faktiskt sjösatt min blogg idag, nu känns det verkligen som att det är på gång det här! 6 månader med förhoppningsvis mycket bloggande och mycket bilder. Ska vara tydlig med att jag inte kommer att sluta blogga i den här helt och hållet både innan och under resan - AussieFriis är mer till för familjen, vänner och mer okända människor som vill följa mig. Den här bloggen är väl lite mer innerlig och sträcker sig ändå bak i tiden till hösten 2008, så klart att jag kommer ha kvar den. Men det är klart, besök den gärna: