Min blogg är som en komiker utan skämt. Jag är riktigt überdålig på att skriva här. faktiskt, och det beror kanske på att jag inte har så mycket att skriva om, eller att jag skriver för det mesta på bilddagboken, eller att jag är för lat eller för att jag inte har tid. Så äre iallafall.

Helgen har varit lång. I fredags blev det en tripp upp till Stockholm och Magasin 7. Därinne spelas nämligen Idol in, och vi (= jag, mamma, moster och kusin) hade lyckan att vara VIP-gäster. Så tillsammans med lite mer än 900 personer fick vi gå på direktsändningen och det var alldeles underbart. Eller ja, det var ROCK! För fan, vilket drag det var därinne. Vi fick gå rätt vecka, det kan jag säga.
I puasen hände också det mest fantastiska någonsin (iallafall kanske denna månad). Jag såg att Lars stod och skrev autografer i VIP-området. Snacka om att mina ben frös till och hjärtat hoppade över ett slag eller två. Medan alla Stockholmsvippare ville ha atuograf åt sina barn eller syskon, var jag ärlig och sa rakt ut, "det är till mig - jag älskar dig". Och ögonen som mötte mig glömmer jag aldrig, varma och kärleksfulla. Lars var jättetrevlig, riktigt mysig, och jag hann säga hur mycket jag tycker om hans låtar också. Han verkade bli glad över att jag tyckte om honom. Han höll om mig när moster tog en bild på oss. Det låter som att jag är värsta fanatikern - saken är den att jag gillar Lars ännu mer nu än innan. Det är därför den där stunden känns så himla härlig.
Senare åkte ju Lars ut, och hela kvällen bjöd på en hel del intressanta iakttagelser som jag inte riktigt kan ta och pränta ner på svart och vitt. Men skoj var det misann!
Och Lars är grym.

Idag var vi uppe i Uppland och spelade match. Mysigt med första matchen borta, jag har saknat de långa bussresorna. Haha, jag är väl lite halvt ironisk där men jag tycker också om att sitta i bussen när det är mörkt ute och bara glo. Lyssna på musik. Fundera. Hoppas på att saker ska hända. Kanske inte nästa vecka eller veckan efter det, men någon gång.
Vi förlorade matchen trots att vi kämpade som idioter, och vi var bättre än dem. Jag försökte göra det bästa jag kunde men det kändes verkligen i kroppen att jag inte hade tränat regelbundet på ett bra tag. Både på grund av skadan och min semester. Men nu jävlar. Nyköping på onsdag. Dom ska få stryk.

Nu ska jag sova. Ny skolvecka, nya händelser och nya minnen.
Puss.


I