Har precis kollat på TV3's trevliga program som heter Singing Bee... ni vet? Iallafall var mammas kompis (genom kompisar) med och vann 50 000 kronor. Självklart sitter man framför TV'n och kan allt. Mamma föreslår att jag skriver in och söker om att få vara med, men nae, jag tror jag skulle bli för nervös. Sjunga + stå i TV och försöka se någolunda bra ut är inte min grej. Speciellt inte med rösten jag har begåvats med som lyser med sin frånvaro. Så hädanefter nöjer jag mig nog mest med att spela bäst framför TV'n och kunna texten till 'Vill ha dig'. Det duger så gott så. :)

Den här bloggen måste jag väl ändå få lite ordning på tycker jag. I princip varje dag lägger jag ut bilder på Bilddagboken men jag har knappt tid för detta... hmm. Jag ska försöka skriva lite mer. Men det sjuka är att trots att mitt liv är medelmåttigt intressant och att det i min hjärna bara sprudlar med tankar som behöver komma ut - så vet jag knappt vad jag ska skriva när jag sitter här. Hemskt är det!
Kan ju informera om att jag stukat foten förresten. Det var något så fruktansvärt klantigt så jag trodde att jag skulle dö av avsky för mig själv. Och det var mitt fel, även om inte jag ramlade på min egen fot...
Så jag har alltså med på krycka i två dagar. Inte bara är det kallt ute utan jag måste dra mig själv framåt. Känner mig hjälplös, jag "går som ett cp" som Gustav uttryckte det. Mjo, sant.
  Men nu kommer det små problem med denna stukning. Det är inte bara så att jag får avstå en hel veckas träning, utan jag måste också försöka lista ut hur jag ska kunna jobba på tisdag kväll (för att inte tala om helgen men det tar vi då). Och även hur jag ska palla med en hel dramalektion med denna fot. Vi som typ bara dansar och rör på oss. Tror kanske att jag kan göra Christoffer rätt glad om jag säger att han får vara min stand-in. Det kan bli bra. Vi måste ju ha en Romeo!

Jag ska berätta en annan sak också. I helgen ska en person jag beundrar gifta sig, nämligen Rolinski. Det känns rätt skumt att den där lille göteborgaren som man såg i Popstars för snart 6 år sedan, och som studsade omkring som en idiot på Mello-scenen för snart 3 år sedan, ska gifta sig. Ska bli make.
   Jag är inte avundssjuk på det sättet utan det känns bara lite småkonstigt (okej då, väldigt konstigt) att han... mja, att han plötsligt blir så vuxen liksom! Jag har mest sett honom som en idol som aldrig kommer bli gammal och som alltid kommer vara lika 20-årig som jag i princip växt upp med och lärt känna honom som. Svårt att förklara det där. Det ligger lite andra saker begravda i det där också. Gamla minnen från en tid som jag inte vill minnas - förutom just de stunderna med hans röst till popmusiken.
Men hursomhelst. Grattis till honom :)

Nu är klockan rätt mycket så det får avsluta dagens lilla inlägg. Imorgon ska jag köpa nya skor med mamma och åka till City Gross... kanske ser jag en speciell person där, vem vet? :D Hoppas hoppas. På kvällen ska jag till Erica och vara med några av de bästa människorna jag vet. Underbara tider är det.

Puss på er.