Hejsansvejsan. Idag har jag spelat min bästa match för året.  Så jävla underbart det kändes att spela så bra med laget idag, vi var verkligen ett lag! Jag o Eva, värsta radarparet. Eva fick in ett mål och jag fick två frilägen - som jag missade. Men hursom så gjorde jag saker jag inte brukar göra och det kändes sjukt bra. Vi förlorade med 4-2 men vi förlorade bara andra perioden. Annars var vi jämna. Go Pumas :D

Aja annars var jag på bio igår med Fredrika och Anna och såg Twilight. Vilken jäkla film alltså. SE DEN. Verkligen en film som får en att tro på kärlek och vilja och allt sånt. Vampyren var j-ligt snygg också. Haha.
Nähä nu ska jag kolla lite på TV och slappa, har ju inget plugg att ta tag i FÖR EN GÅNGS SKULL.
Imorgon är vi lediga från skolan, men det blir dramalektion på förmiddagen och lite hockeylirande med grabbarna i klassen på eftermiddagen.
Puss.

Ikväll blir det film med Fredrika (a.k.a. Freddy) och hennes kompis. Twilight ska vi se, alldeles supermysigt. Imorgon iväg på match. Jag har lite ilska att ta ut på Nyköping.

Sug på den här dagen då. Allt gick åt skogen. Jag gör inte mitt bästa, jag är trött och jag vågar inte säga vad jag känner. Så himla dålig är jag. Iallafall idag, alldeles flum och konstig.
Träningsvärken gjorde sig påmind idag istället för igår. Därför har jag knappt känt mina ben idag och mina armar har gjort ont. På söndag är det match igen och jag borde väl träna ikapp lite eftersom det inte är någon träning idag.
Men jag är för slö för att göra det just idag.
Istället ska jag sova nu och sen kanske sätta på Lost, det var ju ett tag sne man såg det nu. Glömma sina små bekymmer för ett tag. För små är dom.
Men dom är mina...

Hey folks! Idag har det hänt något som inte händer så ofta!
Dels har en dålig början på en dag blivit bättre och bättre. När jag vaknade idag låg jag och drog mig till klockan var halv 10. Hade sovmorgon till 12.20, vilket automatiskt innebär evigt snoozande. Iallafall pallade jag mig upp till slut och åt frukost. Då tittade jag ut - SNÖ. I massor. Med på köpet fanns även orkanvindar. "Jaha" tänkte jag och drog den enkla och sanna slutsatsen att jag skulle få ta bussen till skolan, suck. Sedan kom nästa suck - vad fan ska jag ha på mig idag? Ibland känns det som att jag knappt har några kläder alls för det finns så lite att välja emellan. Egentligen är det inte så, men man får för sig det. Iallafall, sen var det en riktigt bad-hair-day idag och det gjorde mig inte gladare.
Jaja, ut och hoppa på bussen till tullen. Det första jag gör när jag kliver av bussen är att halka på mina rätt hala vinterskor så att hela folksamlingen som just gått av bussen får sig ett trevligt garv för sig själva. Suck.
Men sen slutade allt suckande. Pluggade till biologiprovet i nån timma innan vi hade kemi. Gurra och David hade nog kommit över vad som hände i fredags får jag hoppas. Dom dödade mig inte iallafall, vilket ju är trevligt.
Efter dagens första och enda lektion drog jag ner till chattrummet, där jag fick ett sms om att min kamera var reparerad och klar! Fatta hur underbart det var att få det sms'et. Innan jag åkte och hämtade den stannade jag kvar och pratade med Glemminen, han som tycker att jag är en tiopoängare. Han kom på att jag heter Friis i efternamn och jag fick reda på att han fyller år den 20 februari. Trevligt :D Glenn är snäll. Och han är inte från Göteborg.
Efter hemkomsten med bussjävlen som var 45 minuter segare än vanligt, så kom jag hem, laddade in mina bilder och lyssnade på radion mamma hade satt på.
Då så kom den vanliga gamla tävlingen "fest hos grannen" på - och det var aslätt att höra vilken låt det var. Lite småtokig som jag är ringde jag upp Rix FM och försökte komma med. Det var SÅÅ nära att jag la på när Erik på Rix svarade, och jag sa mitt svar. Och det var rätt! Haha!
Så i veckan kommer jag bli en glad ägare av Mamma Mia på dvd. Det är sällan jag vinner något, så det gjorde verkligen min dag. Sådetså :D

Nu ska jag lyssna vidare på Håkan och plugga lite.

Någon som har lust att ta en fika på Kuriosa får gärna höra av sig. Det ser så extremmysigt ut därinne nu när det är vinter.
Pöss.

Och Johan Palm kan sjunga. Alla kan ju för fasiken sjunga. Frågan är bara hur bra man sjunger. Det ni! Jaja, grabben har bra musiksmak så heja Palmen från Mjölby. Vi östgötar måste hålla ihop.

Slutpratat om Idol nurå, det finns annat att snacka om. Till exempel hur jävla glad jag är över mitt VG på fysikprovet! Jag fattar inget, jag trodde stenhårt på svagt G, kanske IG. Det kändes så himla dåligt. Så får man 1 poäng över VG. Jag tror aldrig jag varit så glad över ett svagt VG. Så, ja, puss på att det blev ett VG.
Eftersom skoldagen var väldigt lyckad så var ju träningen tvungen att bli mindre lyckad bara för att få ner mitt braiga humör. Jag känner mig verkligen kass på hockey ibland, så är det. Ibland kan jag känna att jag är skitbra, men det händer mer sällan. På fredag ska iallafall vi spendera en del av studiedagen med att lira lite hockey, jag och några polers. Jag är verkligen pank (jag ligger till och med på minus) så mer skoj än så blir det inte i helgen. Jag som hade längtat efter Freddy baby, nu får det vänta. Aja.
I helgen ska jag förresten jobba så att jag kan köpa lite fina julklappar om någon månad. Jag älskar verkligen julen och att ge bort saker, det tycker jag om. Klura ut bra klappar till folk. Att man får lite grejer själv är väl inte helt fel heller.

Nä, nu blir det skrivande av socialkunskapsuppsats hörni.

Nu är jag glad. Mamma står och bakar äpplepaj, jag har pluggat hela dagen och nu äntligen kan jag njuta lite av söndagen.
Jag ser fram emot nästa helg redan. Då ska jag hänga med Freddy på lördagen, det behöver jag. Sen är det match på söndagen mot Västerhaninge. Vi har förlorat stort mot dem förut men nu känns det riktigt bra. Vi kan nog minsann ta dem. Vi ska ge dem stryk!

Iallafall så är det skola imorgon. Av någon anledning så börjar jag nästan tycka om skolan nu. Alltså inte plugget eller så, utan alla fantastiska personer som finns på DeGeer. Jag har jäkligt skoj med er, bara så ni vet det. Hur jobbigt det än kan vara med alla jäkla prov och inlämningar så finns ni alltid där, man kan dela pinan med er liksom. Haha.
Det är ju faktiskt bara 1 ½ år kvar nu tills vi slutar! Ja, "bara" är väl överdrivet, men tänk hur fort det kommer gå.
Helt sjukt.

Den 8 december ska vi tjejer på draman sätta upp pjäser och vi har bjudit in 6-åringar till föreställningen. Imorgon ska vi till kulturkammaren och kolla in lite kostymer. Det ska bli najs.
Sen ska jag plugga loss med kemi. Prov på tisdag, muhuhu.

Uh, nu luktar det äpplepaj. Hejdå datorn.

Frans Ferdinand rocks. Jag hade glömt bort hur bra de faktiskt är. "Take me out" gör så att jag knappt kan fortsätta skriva på min uppsats i socialkunskapen. Som kommer ta äckligt mycket tid känner jag, speciellt eftersom jag typ inte ens har gjort klart första punkten.

Sen så blev jag lite ledsen och sårad igår. "Någon" klagade på att jag pluggar för mycket. Om det är ironi eller inte, det skiter jag i, men det kändes långt inne i mig, den där kommentaren. Jag vet inte var jag har denna "någon", ibland känns det bra och ibland känns det som igår.
Klagomålet var att jag inte borde plugga så mycket och inte försöka "vara så himla perfekt hela tiden". Ursäkta, men jag kommer aldrig tro och har aldrig trott att jag är "perfekt". Ingen är det. Detta argument bygger nu alltså på att jag försöker plugga och skapa mig en bra framtid. Jag HAR bra betyg, jag TRIVS på skolan och jag ÄLSKAR mina vänner och min familj. Jag har ett jobb som jag sköter så bra som jag bara kan, även om det är tufft ibland. Är jag perfekt för det? Verkar det som om jag bara försöker vara perfekt hela tiden? I såna fall så kan jag tala om att så är inte fallet. Det enda jag kan anklagas är för att jag försöker göra det bästa jag kan i mitt liv. Skolan, hockeyn, jobbet, kompisarna - jag ger allt i alla situationer. Ibland måste jag göra prioriteringar och då blir det PLUGG som gäller för att PLUGGET är nyckeln till en bra framtid. Jag vill ha en bra framtid. Jag sitter inte som en jäkla uggla och pluggar varje dag, det gör jag verkligen inte. Vissa har helt enkelt lättare för skolan, som jag, och då försöker jag bara göra det bästa av det.
Så suck till denna "någon".
Däremot kan jag erkänna att jag inte gillar att gå på halvvarv, alltså få sämre utdelning på till exempel på ett prov eller en match när jag VET att jag kunde fått bättre om jag bara försökt lite till. Det tycker jag inte om, det det handlar väl knappast om perfektionism? Eller har jag fattat det helt fel?

Samtidigt som man hör sånt här så finns det en massa fina människor som jag verkligen känner uppskattar mig, tack ska ni ha. Era åsikter värderar jag verkligen högre än denna "någons".

Nu när jag har det överstökat och skrivet så hade jag en väldigt trevligt kväll hos pappa igår, min bonusbrorsa fyllde år. Jag min klant hade glömt bort det, så jag hade ju ingen present. Men jag tror inte att han blev ledsen över det. Jag åt nån asgod biffstek med svampsås, mums säger jag. Sedan gick vi hem och såg på stand-up-comedy på TV. Ni ska höra när min pappa garvar alltså... det är det jag garvar åt, inte det som är roligt, haha.

Imorgon är det måndag och med det början på en ny vecka. Den ska bli bra, så det så!
Kanske bättre än någonsin. Vem vet.

I say don't you know
You say you don't know
I say
Take me out

Hej på er, alla som läser min blogg, om det nu är några, jag vet inte. Hursomhelst är detta ett bra ställe att skriva av sig på, so here we go.

Jag stör mig på en grej. VARFÖR fattar inte folk hur fina och underbara de är? Precis som de är?! Mycket kan misstolkas, men när man går och försöker få folk att fatta att de är fina, utan en massa tillgjorda knep och knåp, så blir det helt enkelt för svårt. Folk fattar inte. Jag stör mig på det här. Ni duger precis som ni är, fatta det. Och om man försöker få er att fatta att ni är underbara precis som ni är så... ta inte avstånd från det.

Gud vad jag flummar nu, men oj, så skönt att få det ur mig. Ikväll åkte vi en sväng till Gabi för att fira henne. Tårta, godis och presenter blev det och mycket skratt. Det är ett gäng sköna människor det där, man kan inte ha tråkigt med dem. Lite illa kändes det dock att missa ännu en fredagsträning, men när jag kom hem fick jag reda på att det inte hade varit någon träning på grund av miss från kommunen. Riktigt dåligt av kommunen... men jag slipper iallafall känna skuldkänslor nu, för att låta lite ego. Men jag säger som Veronica Maggio, "varför ska man tänka på nån annan än sig själv?"

Kanske är det för att utvecklingssamtalen blir så trevliga då. Jag hade mitt idag. Tog dubbel så lång tid som beräknat. Lena började prata om mitt framtida projektarbete (som jag inte har en aning om vad det är än) och jag kände hur minuterna på mattelektionen liksom gleeed ifrån mig. Men till slut kunde jag stappla in i sal 450 och fick reda på hur man löser ekvationer när x är exponenten på e. Ni fattar när ni kommer till matte C. Det ska jag iallafall sitta med i helgen, tillsammans med kemi och mitt himla socialkunskapsarbete som heter Unga och Alkohol. Det handlar om missbruk... jag kanske kan skriva av något vettigt här sedan. Fast jobbigt lär det bli att skriva det. Men med lite musik i öronen, så... :)

Imorgon blir det domarkurs i mässhallarna och lite senare en tripp till pappa för att fira honom, han har ju fyllt år.
Nu måste jag lägga mig och kolla upp vad det är för kläder jag ska ha tvättat imorgon.
Pusseliluss på er.
Och glöm inte - ni är fina precis som ni är!

Uggla är rätt bra på att skriva låtar har jag insett. I hans texter finns det alltid en form av ironi och det gillar ju jag. Sen att han inte sjunger så bra eller att han kom sist med Johnny the Rocker i Mellot 1979 gör ju ingenting.  Han håller mig lite sällskap nu och då får det duga.
Sitter och gör absolut ingeting. Jag borde skriva svenskasonettgrejen men alltså... den som fattar följande får gärna höra av sig;

Gör du ditt bästa för att glida undan, jag ställer krav med levnadstidskontrakt. Om kärlek dör går livet sista rundan; så står min livstid i din kärleks makt. Jag fruktar ej min Död och hans komplott, jag dör ju självmant när din ynnest viker; mig förestår en lyckligare lott än att bli kvar här om vår kärlek sviker. Dina små konster kommer mig ej vid: det gäller livet , hela tiden. Lyckliga lott att känna kärleksfrid eller att, sviken, nå den stora friden. Men vilken lycka fruktar ej en fläck? Om du är falsk i smyg? Det ger mig skräck.

Shake a speare in my ass säger jag. All credit åt mannen, men han hade ju inte behövt skriva så svåra grejer.

Imorgon ska jag fira Gabriella med mina flickor, det ska bli kul. På lördag morgon upp tidigt för domarkurs, skitkul ska det faktiskt bli. Lite snyggt sådär med mig i domartröja, eller vad säger ni? ;)
På lördag kväll ska jag sedan besöka far min i Söderköping, för att på söndag spela match med U-laget om inte kroppen säger ifrån. Måste börja träna mer nu tycker jag, men gymmet på Nautilus känns tyvärr inte lockande.
Igår vann vi förresten, första gången nånsin mot Nyköping. Jag gjorde en skitmatch men det är en annan sak.
Jag hade en skitdag igår.
Idag var det desto bättre.

Tjupptjupp.

Mina fysikböcker ligger och stirrar på mig här bredvid. Under dem ligger en barnbok med Emil i Lönneberga som vi ska sätta upp inför några småungar nästa vecka på draman. Jag skulle valt bild. Varför gjorde jag inte det? Ren idioti - bildstependie och MVG från högstadiet var tydligen inte tillräckligt för att få mig att fatta vinkeln. Suck.

Idag är det mycket som inte går så bra. Jag känner att jag håller på att drabbas av Rhinovirus igen och vem tycker om det liksom. Sen borde jag plugga. Fan vad jag borde plugga, jag skulle ha gjort det efter skolan i skolan tänkte jag. Stannande kvar och gick till chattrummet. Men där satt Glemminem, han blir glad när han får se mig säger han. Det tycker jag är skoj. Sen kom Alexandra och sen kom Cricka och sen var den där lilla pluggtimmen borta.
Så varför jag inte pluggar just nu är en fråga som är rätt relevant. Speciellt eftersom att jag har det där sablansidiotfysikprovet på onsdag.
Att jag fick reda på att det är kemiprov nästa vecka och biologiprov veckan efter det och socialkunskapsredovisning samma vecka som det idag gör inte saken bättre. Men det skiter Fiona i och ger oss en massa goa glosor och uppsatser att skriva.
Det är väl det jag gör nu egentligen, skriver en jävla uppsats om precis ingenting. Hur dålig min dag idag har varit.
Men ni som läser ska veta att jag aldrig skulle palla om inte ni fanns där. Vissa betyder mer än vad de tror.

Fast nu ska jag vara en glad flicka och säga som Christer Björkman; imorgon är en annan dag.
Och imorgon kommer bli tusen gånger bättre än idag, säger vi iallafall.

Min blogg är som en komiker utan skämt. Jag är riktigt überdålig på att skriva här. faktiskt, och det beror kanske på att jag inte har så mycket att skriva om, eller att jag skriver för det mesta på bilddagboken, eller att jag är för lat eller för att jag inte har tid. Så äre iallafall.

Helgen har varit lång. I fredags blev det en tripp upp till Stockholm och Magasin 7. Därinne spelas nämligen Idol in, och vi (= jag, mamma, moster och kusin) hade lyckan att vara VIP-gäster. Så tillsammans med lite mer än 900 personer fick vi gå på direktsändningen och det var alldeles underbart. Eller ja, det var ROCK! För fan, vilket drag det var därinne. Vi fick gå rätt vecka, det kan jag säga.
I puasen hände också det mest fantastiska någonsin (iallafall kanske denna månad). Jag såg att Lars stod och skrev autografer i VIP-området. Snacka om att mina ben frös till och hjärtat hoppade över ett slag eller två. Medan alla Stockholmsvippare ville ha atuograf åt sina barn eller syskon, var jag ärlig och sa rakt ut, "det är till mig - jag älskar dig". Och ögonen som mötte mig glömmer jag aldrig, varma och kärleksfulla. Lars var jättetrevlig, riktigt mysig, och jag hann säga hur mycket jag tycker om hans låtar också. Han verkade bli glad över att jag tyckte om honom. Han höll om mig när moster tog en bild på oss. Det låter som att jag är värsta fanatikern - saken är den att jag gillar Lars ännu mer nu än innan. Det är därför den där stunden känns så himla härlig.
Senare åkte ju Lars ut, och hela kvällen bjöd på en hel del intressanta iakttagelser som jag inte riktigt kan ta och pränta ner på svart och vitt. Men skoj var det misann!
Och Lars är grym.

Idag var vi uppe i Uppland och spelade match. Mysigt med första matchen borta, jag har saknat de långa bussresorna. Haha, jag är väl lite halvt ironisk där men jag tycker också om att sitta i bussen när det är mörkt ute och bara glo. Lyssna på musik. Fundera. Hoppas på att saker ska hända. Kanske inte nästa vecka eller veckan efter det, men någon gång.
Vi förlorade matchen trots att vi kämpade som idioter, och vi var bättre än dem. Jag försökte göra det bästa jag kunde men det kändes verkligen i kroppen att jag inte hade tränat regelbundet på ett bra tag. Både på grund av skadan och min semester. Men nu jävlar. Nyköping på onsdag. Dom ska få stryk.

Nu ska jag sova. Ny skolvecka, nya händelser och nya minnen.
Puss.


I

It was a creed written into the founding documents that declared the destiny of a nation.

Yes we can.

It was whispered by slaves and abolitionists as they blazed a trail toward freedom.

Yes we can.

It was sung by immigrants as they struck out from distant shores and pioneers who pushed westward against an unforgiving wilderness.

Yes we can.

It was the call of workers who organized; women who reached for the ballots; a President who chose the moon as our new frontier; and a King who took us to the mountaintop and pointed the way to the Promised Land.

Yes we can to justice and equality.

Yes we can to opportunity and prosperity.

Yes we can heal this nation.

Yes we can repair this world.

Yes we can.

We know the battle ahead will be long, but always remember that no matter what obstacles stand in our way, nothing can stand in the way of the power of millions of voices calling for change.

We have been told we cannot do this by a chorus of cynics...they will only grow louder and more dissonant ........... We've been asked to pause for a reality check. We've been warned against offering the people of this nation false hope.

But in the unlikely story that is America, there has never been anything false about hope.

Now the hopes of the little girl who goes to a crumbling school in Dillon are the same as the dreams of the boy who learns on the streets of LA; we will remember that there is something happening in America; that we are not as divided as our politics suggests; that we are one people; we are one nation; and together, we will begin the next great chapter in the American story with three words that will ring from coast to coast; from sea to shining sea --

Yes. We. Can.