I can feel your love

Tänk att man alltid uppskattar saker som man inte får ha längre på ett tag! Det är så himla sjukt att man efter att ha varit på en resa, eller bara allmänt inte hemma, så uppskattar man det man har hemma mer än annars. Jag borde verkligen uppskatta allt jag har mycket mer än vad jag egentligen gör. Allt går så fort så man glömmer att vara tacksam. Mitt jobb, mitt hockeyspelande, min skolgång, mina underbara vänner och min familj  och allt som jag faktiskt har lyckats med ganska bra, för att inte låta för självupptagen.
Så nu vill jag bara säga att alla fina människor som jag känner, som läser detta och som inte läser detta - ni är värda ALLT för mig och jag älskar er hela bunten. Jag skulle inte palla om ni inte fanns. Det är både ni som gör dagarna underbara med att bara vara mina vänner, och ni som man kan snacka med i klassrummet om ingenting alls. Som man utväxlar lite ord med varje dag. Ni betyder mer än ni tror.

Nähä. Det låter som att jag är rädd att typ inte komma hem men det är jag inte. Jag har bara insett att man måste carpe diem mycket mer än vad vi gör. Gå inte och lägg dig osams med någon, krama din vän innan ni skiljs åt, le åt kassörskan på Ica (inte nödvändigtvis bara mig dårå). För man vet ju faktiskt aldrig. Saker kan hända. Livet är oförutsägbart.
Men framförallt är det underbart. Och nu åker jag till Spanien med Camilla.
Hejdå :)

When I'm in Berlin you're off to London When I'm in New York you're doing Rome All those crazy nights we spend together As voices on the phone Wishing we could be more telepathic Tired of the nights I sleep alone Wishing we could redirect the traffic And find ourselves a home
Can you feel the raindrops in the desert Have you seen the sunraise in the dark Do you feel my love when I'm not present Standing by your side while miles apart

Sunshine in the rain Love is still the same Sunshine in the rain Sunshine in the rain Love is still the same Sunshine in the rain Even if we call the highest power We can only do one town a time Words are not enough action speaks louder Second time around


nu känns det i knoppen och kroppen

...att det snart är dags. Så sjukt! För fem nånader sedan kändes det som en evighet kvar. Kan fem månader verkligen gå så förbolt fort? I såna fall måste jag se upp, för då är studenten inte långt borta, och med det ångesten. Usch, senast igår hade mor och jag en diskussion om vad jag ska bli. Hon sa att man inte alls behöver alla 20,0 för att komma in på läkarlinjen, hon hade prata med en nyutbildad läkare som hade kommit in utan det. Många gånger kan man istället komma in på att göra lämplighetstest och intervjuas, etc. Kan det vara min möjlighet? Det ligger ju en liten dröm om att bli läare begravd inom mig. Jag kan inte förneka det. Att få hjälpa människor skulle vara det bästa jobbet jag kan tänka mig. Jag skulle vilja bli diagnostiker i såna fall. Som House... :)

Men det sjuka är att någon timme efter att denna lilla pratstund ägt rum så dimper ett mail ner i inboxen. Det är Alexander på GS.se som säger att jag fått jobb som medarbetare där. När Mellot hålls i Norrköping ska jag få vara med... och jag kan inte beskriva hur kul det ska bli! Än så länge är det rätt öppet med vad jag kommer syssla med, men förutom att blogga kan det kanske bli en intervju med någon artist eller någon annan i produktionen om jag har tur. Har jag en systemkamera kan jag ju agera fotograf också ;) Däför önskar jag mig pengar till en systemkamera i jul! Hör du det, Tomten? :D

Imorse var det mysigt. Av någon anledning hamnade halva min klass på Donken eftersom alla vi hade håltimme och stan inte hade öppnat än. Så med en toast, lite apelsinjuice och en glass åt vi lite "frukost" där inne och det var supermysigt. Vi kom fram till att vi saknar Johan och att engelskan och svenskan är bajs just nu.
Lite shopping blev det efter tio innan vi drog oss mot Garvaren för lunch, det var alldeles prima. Och jag mår bara så bra nu när mitt matteprov är över, haha.

Sen när jag kom hem satte packningen igång och nu har jag inte mycket kvar att göra innan vi åker på lördag.
Det ska bli så himla underbart.
Teneriffa - aqui llegamos!

a weird day

Började med biologi. Korsningscheman, inte så svårt. Engelskan spenderade vi i den stora aulan och såg på Romeo och Julia, en liten love-story som är så hemsk men ändå så underbart vacker. Jag längtar efter kärlek när jag ser på den där filmen alltså... och Leonardo! Haha.
Iallafall så åt vi lunch på garvaren, Danne lika söt som alltid idag :) Gott med kyckling och currysås, det må jag säga att jag är glad att vi får gå dit. Sen kom Sara och jag försent till matten där Marcus hade en sån där himla kul lektion igen :D Matten är faktiskt de roligaste lektionerna i skolan, för det är så soft. Marcus är störtskön och himla bra på att lära ut så alla fattar. Sen har vi bra sammanhållning känns det som, så min mattegrupp vill jag verkligen inte skiljas från. Iallafall, de tvar en skoj lektion idag. Även om jag har SUPER ångest inför imorgon. Prov kl 8. Logaritmer och skit. Kommer gå år bajshållet.

Sedan traskade jag iväg till Ica för jobb. Mitt i alltihopa fick jag sms där det står att Melodifestivalens artister är klara. Jaha, tänker jag och kollar på Aftonbladets hemsida (älska wap-funktionen i mobilen).
Men va fan..? Alexander Bard har skrivit två låtar, Anders Hansson tre. För er som inte vet så är det dom som är hitmakarna bakom alla BWO's hits. Hmm... jag funderar. Men jag vill inte att BWO är med i Melodifestivalen igen. Det kommer inte att funka. Folk blir trötta.

Det var väl det som var weird idag. Sen all denna ångest inför mattrpovet... fy farao. Ni får be för mig imorgon, trots att jag har lyxen att sluta kl 11 imorgon. Sen ska jag ner och inhandla lite Euro och köpa bussiljetter.
Puss på er.


I can see you looking at me.

panic

Om typ. 168 timmar. Då är vi på Teneriffa, ungefär kanske typ 700 mil härifrån.
Och jag har typ inte mycket att skriva eftersom klockan är sen och jag ska lägga mig.
Men paniken börjar infinna sig. Jag måste börja packa, skriva lista, hitta adresser, köpa eventuella bussbiljetter. Och jag har inte mycket pengar kvar. Som tur är kommer det en dag som heter den 25'e också.
Fast jag hittade nog med badkläder idag när jag rensade garderoben efter sommarkläder.



Never is just reven spelled backwards.

jag kapitulerar - jag är kär i cook

Om inte detta är artisteri så vet jag inte vad. David Cook är fanimej den bästa rocksångaren ever. Jag bara ryser av tanken på hans leende och av att höra hans raspiga men ändå så fina röst i alla tonartshöjningar. Jag bara... myser av att rysa. Detta mina vänner är rock. Och fan va jag älskar det!


Miercoles

Jaha, så tänkte jag skriva något i bloggen - men vad? Kanske att jag och Freddyleddy bestämt att vi inom en snar framtid ska starta en egen blogg. Den ska handla om fotografering och videoredigering - hennes del kommer att vara att tipsa folk om fotografering, och min del kommer att vara om unddervisning i ämnet videoredigering.
Vi kom även på en rätt fet idé om att utnyttja våra kunskaper till att tjäna pengar på det. Hmm... undrar om det skulle funka? Stay tuned ;)
Anledningen till att vi kom på allt det här var för att hon och jag tog en sväng på Skaffis idag efter skolan. Jag hade blivit utan lunch sedan jag tog helt fel mat på Garvaren. Vi fick nån spya-liknande gryta som skulle innehålla kyckling och korv, men usch, det smakade bara majs och socker, fy farao. Sen kom ju då Max lite lägligt och fällde en kommentar om just hur min mat såg ut. Så ja, där rök den lunchen.

Men jag ska säga att det är jäkligt skoj att gå i min lilla NS2-klass med inriktning på natur. Vi har bra lärare och alla kan prata med alla känns det som. Har funderat mycket kring det, hur mycket jag faktiskt trivs i den lilla gruppen, i valet om jag ska välja Historia C eller Fysik B... jag vet att fysik är svårt, men, jag kan klara av det. Jag kan satsa på VG och få det. Tur är att jag har fram till sommaren på mig att fundera, så det fixar sig nog. Allt löser sig ju. :) Men jag trivs ju så himla bra bland folket, vill inte byta, buhu, även om jag saknar Milla, Ajla, Gabi och gänget. :)

Imorgon kommer jag, Mirela och Angelica att se den livs levande organismen som heter Björn Gustafsson. Det ska bli så himla skoj asså. I april-maj kändes det som en evighet kvar, men nu är dagen här! Likadant gäller det vår resa som närmar sig med stormsteg... ungefär 10 dagar är det kvar nu innan vi tar mark på Teneriffa. Hihi.
Och den vetskapen räcker ju för att hålla sig pigg och glad. Till exempel nu i helgen, när jag ska jobba aset av mig istället för en kul kväll med Laserdome och match med mitt älskade lag.
Ibland är det jobbigt att vilja äta kakan men samtidigt ha den kvar... fast då får man väl helt enkelt baka sig en ny antar jag ;)




My days would be so boring
if you weren't around
.


arenarockens gudar

Igår var vi och såg Arn. Den var bara så jäkla bra, utan tvekan den bästa svenska film jag sett. Jag grät under två scener i filmen som jag fortfarande är tagen av. Helt sjukt är det så bra den är. Historia tillsammans med en story som får mig att tro på hopp och kärlek är precis vad man behöver i höstmörkret.
Innan det var jag och Camilla och hjälpte till på gymnasiemässan... störtkul var det faktiskt. Lite jobbigt med allt runtomkring och att man fick stå och gå i fyra timmar. Annars var den mödan värt och vi kanske värvat x antal nya elever till De Geer. Sen ska inte lunchen glömmas bort som var god, och det var kul att luncha med några lärare, haha. Clas är så klockren!

Har ni tänkt på hur bra Lars Eriksson är i Idol? Han gör precis det han vill och precis som han vill. Han försökte sig på både "Everybody hurts" och "Politik" och klarade det utmärkt. De andra idolerna körde på den säkra vägen medan Lars gick den där lite mer farliga vägen. Men oj, så han visade vart skåpet ska stå.
Mja, jag kan väl inte säga att han är absolut bäst för det är han inte. Robin E påminner läskigt mycket om David "jag-älskar-dig-kom-till-Sverige-snart" Cook, Anna B är sjukt speciell med sin röst och Loulou har störst utstrålning och glädje av dem alla. Faktum är att jag håller årets startelva av Idol som den rentav bästa. Kan tänka mig att många av dessa deltagare går långt.
Men kanske inte lika långt som Lars Eriksson kommer göra. Trots att han inte vinner, för det lär väl Kevin eller Anna göra.

Hursomhelst har hösten visat sitt rätta jag ordentligt och jag har falit in i en liten smått depp-situation. Känns onödigt att vänta med Teneriffa i 2 hela veckor till, men samtidigt måste jag göra alla hemska prov och inlämningar. Detta höstmörker och allt regn har gjrot att depp-musik snurrar mer och mer i min iPod. Som tur är räddas jag av att Coldplay gör depp musik  som ändå blir lite pepp i slutet. "Viva la vida" till exempel. Man kan ju inte göra annat än att älska Chris Martin.



Som sagt så har jag massvis med saker att ta tag i. Rummet har jag städat idag och nu har jag suttit här i kanske två timmar och sammanfattat biologin. Tänker mycket på det här med solen och att den faktiskt är en livsnödvändig källa till energi, och därför har vi faktiskt mycket mindre energi när den inte är framme lika mycket. Jag längtar efter SOLEN! :) Kommer ihåg när jag och Freddy satt på en flotte på sjön ute på hennes land i skimrande solsken och livet var bara så underbart... det var bara så perfekt liksom, man behövde inte oroa sig för något, det var bara naturen och vi. Hoppas att jag får den känslan tillbaka nu om två veckor, så man får sig en rejäl dos av lykopen. Annars får jag väl äta en massa tomater antar jag....

Nästa vecka blir det full rulle igen. Jag och Milla måste bestämma lite saker kring resan och plugga till en massa prov vi ska göra innan vi åker. Sen ska jag, Mirela och Angie på Björn Gustafsson o co, blir så roligt alltså.
Samma dag ska jag besöka massören och få reda på vad som står på med min kära fot. Jag vill ju bärja träna ordentligt igeeeeen.

Hejdå.

Without you it's a waste of time

Tiden går fort! Jag är ledsen för min hemska uppdateringstakt här, men det ligger lite jobb, plugg och ännu mer plugg i vägen för att jag ska lyckas sätta mig ner och skriva här. Annars sitter jag ju vid datorn varje dag. Usch, det borde jag egentligen inte göra. Men jag fastnar vid bilddagboken, vid YouTube, vid en massa Houseavsnitt... ja ni vet, hela fadderullan. Bloggen kommer liksom aldrig upp i tankarna. Förrän nu.

Idag har varit en spännande dag på många sätt. Till exempel på hur jäkla dissad man blir när man ska hämta ut sitt pass. Jag och Milla cyklade ner till polisstationen. Milla fick ut sitt klockrent fort eftersom hon inte hade ett tidigare pass. Jag som har en hel samling på två stycken trodde att mitt senaste hade gått ut. Men icke, jag var tvungen att ha med mig mitt fortfarande gällande pass för att få ut det nya. Jag blev irriterad på två saker: dels på hur hon bakom disken behnadlade mig. Hon sa det inte, men hon pratade med mig som om hon trodde att jag slarvat bort mitt gamla pass, och att det var därför som jag inte hade med mig det. Usch så spydig hon var! Och sen dels för att jag missat att mitt gamla pass faktiskt fortfarande gäller, i ett helt år till dessutom. Så ett nytt var ju nästan superonödvändigt. Betalade 400 kronor. Hm.

Senare var det iallafall ambassadörsmöte som det så fint heter. Jag, Milla, Sara och Amelina, och några treor och fotbollskillarna i tvåan, har blivit utvalda till att prata gott om skolan och just NS-programmet vid olika tillfällen och vara med på öppet hus och så vidare. Till exempel ska jag och Milla redan nu på lördag vara med på gymnasiemässan och representera skolan, typ vid 11 tror jag att vi ska stå där och svara på frågor från förbipasserande. På mötet idag iallafall var det typ 50 andra elever som representerar olika program på De Geer. Vi fick fika, en sån där "stålplånbok" med De Geer-gymnasiet tyckt på den (ni vet såna man bara kan ha kort i som alla, killar speciellt, har). Den var fin, och sen fick vi även en svart ny skjorta var med De Geer borderat på bröstet. Haha, man kände sig lite importante där.
Men roligast idag var fan svenskalektionen. Vi skulle läsa "Hamlet" högt i klassen, och det var nog faktiskt den roligaste lektionen med Fiona såhär långt (i princip alla lektioner är roliga eftersom vi knappt inte gör något och kan sitta och babbla med varandra helt fritt. Människan hänger bara med i snacket, skitkul). Jag blev Ofelia och André fick vara Hamlet som är Ofelias pojkvän, haha. Mitt i alltihopa kommer en oneliner: "Är du skön"? som Hamlet säger till Ofelia. Och jag brister ut i asgarv, haha. Nu var det väl menat så att ordet skön syftade i detta sammanhang på skönhet - men det är lätt att få det till någonting annat... haha.

Just nu ska jag gå en sväng med vovven innan jag börjar plugga lite biologi. Ikväll är det Idol igen, och alltså Lars-time. Jag älskar mannen, han är ju skitbra. Kanske får man träffa honom uppe i Sthlm den sjunde så jag gör vissa andra Lars-fans lite avsunddsjuka...? Sen är det en skam att Linda P åkte ut igår. Helt sjukt. Menmen. Life goes on.

RSS 2.0