Va jobbigt det kan vara att gå på stan ibland, och verkligen leta efter en snygg tröja eller ett par svarta jeans utan att hitta det. Så var det idag när jag och Sara för ovanlighetens skull drog ner till stan (typ den femte gången denna vecka). Jag ville verkligen hitta någon snygg tröja att sätta på mig men det verkade helt hopplöst. När jag ska köpa kläder vill jag gå in i en sffär, se en tröja och bara känna "den där vill jag ha". Det kom ingne sån känsla idag - tills vi gick in på Team Sportia :) Där hängde en snygg Puma-tröja för halva priset. Den slog jag till på och sen även en t-shirt på HM.
  Men seriöst, kan någon förklara detta fenomen för mig. Här hemma har vi två speglar i hallen. I en av dem tycker jag att jag ser jättetjock ut med stora häfter osv. Vanliga komplex, tjejer vet ;) Men i den andra spegeln så tycker jag nästan att jag är lite halvt snygg i när jag tittar i den. Likadant är det på stan - i HM's och MQ's provrum kan jag tycka att jag ser snygg ut, men i provrummet på Stadium eller Vero Moda ser jag ibland fruktansvärt osnygg ut. Och alltså, jag vet att det har med skuggor och ljus och allt att göra men detta gör mig helt knäpp! Typ, jag vill inte prova kläder i provrummet på Stadium utan även om jag kanske passar i byxorna värjer jag mig från att gå in där och slänga på mig brallorna. Vilket kanske är ett köp mindre för mig och ett mindre sålt plagg för Stadium. Så till alla affärer därute - FIXA BRA SPEGLAR OCH PROVRUM!! ;) Så känner sig alla snygga och glada och köper mer kläder!

Nu ska jag äta klart min pasta Alfredo (jag känner hur jag bara blir fetare och fetare efter dagens tripp till alla provrumrum på stan). Sedan är det träning om några timmar. :)

Idag har varit en kulig dag minsann. Först var det Rättskunskap på schemat. Helt okej och läraren verkar onormalt snäll dessutom. Väldigt najs. Milla har bytt skåp till ett bredvid mig också, det är också najsbajs. Hennes skåp kunde hon ju knappt få upp så eftersom det var ett ledigt bredvid mig så... why not?
  Efter Rk var det dags för Drama. Oj, vilka förväntningar jag hade på denna lektion. och jag ska säg att alla förväntningar infriades, haha. Läraren är något av en clown (bokstavligne talat) men det hela är väldigt underhållande. Vi är bara tjejer i gruppen, vilket känns skönt på ett sätt, men det hade faktiskt varit kul med killar också. Hursomhelst väldigt kul.
  Efter lunchen drog jag med mig Sara ner på stan - och seriöst, hur fan kan det vara kö på 100 personer på Nordea-banken? Jag fattar inte, och dom som stänger kl 15. Jag hann ju inte då precis föra över några pengar till mitt sparkonto (som snart inte är något sparkonto). Men det löser väl sig på något sätt. Skulle vilja stämlpa detta som dagens i-landsproblem alltså.

Annars är det väldigt skönt att komma in i de gamla vanliga vanorna igen, även om det kommer bli jobbigt om 2 veckor. Vår nya kemi. och biologilärare är grymt bra och jag har lärt mig mer på två lektioner med henne än vad jag lärde mig på alla lektionerna jag hade med MBo. Haha. Det är nästan så jag funderar på att läsa kemi B nu... men det skulle ju vara då om jag bestämmer mig för att bli läkare, vilken jag troligen aldrig kommer bestämma mig för. Och om jag då läser kemi B och får typ, G eller VG i det så stjälper ju det bara mitt meritvärde sen om jag söker till att bli jurist.
  Sen har jag kommit på att Australien kan vara något för mig! Haha, har börjar fundera lite på det. Vad skönt det skulle vara om man kunde ta en tripp dit efter trean och jobba där. Så jäkla underbart med det där landet. Dialekten är ju härlig i sig också ;) Jag kan bara tänka mig en massa snygga Jesse Spencer-kopir på stranden.... muuummma! :D

Var på stan idag ja, och jag måste bara beklaga hur dålig jag är på att shoppa. Jag hittar aldrig något jag vill ha när jag väl har pengar! Det kan vara riktigt störande alltså. Som idag - jag ville hitta en snygg polotröja men alla kändes så tajta och visade inte precis att man har en platt mage (tvärtom). Så jag la ner allt vad shoppande hette efter några rundor i några affärer. Men jag vill ha nya kläder!! Ahhh!

Nu måste fröken Friis bege sig bort från datorn och in på sitt rum för att leta efter en lost miniräknare. Mattelärare Claesson kommer inte bli glad annars om hon inte hittar den. Men som sagt - allt löser sig ;)

Det var verkligen precis så underbart bra igår som jag hade föreställt mig. En sjuk liten dröm jag haft i några år nu blev verklighet, när det band jag har lyssnat på överlägset mest de senaste 3 åren, kom till lilla Norrköping och spelade. Vissa förstår inte tjusningen med BWO, vissa fattar inte ens hur man kan stå och klappa händerna när Rolinski lyfter upp mickstativet och försöker få till en allsång. Många förstår heller inte hur man kan tycka om deras musik. Men då låter jag dem få fundera vidare på det. För jag är minsann ett riktigt fan och det tänker jag vara i många år till.
  Jag måste först och främst säga att det var en helt underbar dag vädermässigt igår också, det kunde knappast varit bättre! Det regnade lite på dagen men ju närmare konserten det kom desto finare blev det. Jag, Jorunn och Jullan gick en sväng på stan innan vi drog till Vasaparken där en av deras gamla klasspolare skulle uppträda. Men tänka sig, där stod ju faktiskt en gammal klasspolare till mig också och sjöng. Mycket trevligt, men sedan var de tvungna att gå. Då kom Carro och gjorde mig sällskap tills konserten började. Vi snackade om allt mellan himmel och jord innan vi såg skymten av Rolinski. Visst var det inte lika spännande som första gången vi såg och träffade dem, men man känner fortfarande att hjärtat dunkar några slag snabbare när den lille göteborgaren med guldlockigt hår visar sig. I min hemstad också.
   Efter konserten som var av det kortare slaget så begav vi oss backstage för att prata med dem. Kanske få någon autograf. Alla tre kom ut och där stod jag och Carro bland 10-åriga tjejer och deras mammor. Vi fick våra autografer - till och med kramar av de tre - vilket kändes jätteroligt. Dessutom fick vi känslan av att BWO kände igen oss. Och Martin, han gjorde sitt bästa för att fixa till en bild, men det gick inte så värst bra. Innan vi gick frågade jag Martin vad han tyckte om Norrköping. "Det var faktiskt kul", sa han. Yay, tänkte jag. Men glömde fråga vad han menade med "faktiskt"... ;)

Efter detta slöt jag upp med Erika, Mirela, Milla och Ajla. Senare även med Millas kille, Julia och hennes kompis. Vi såg på fyrverkerierna Göteborg tävlade med och som seriöst var i en klass för sig. Inte för att jag sett alla fyrverkerier iår men för att jag vet att Gbg alltid är bäst. Haha. Efter mycket om och men bland marknadsstånd och fullt folk så lyckades vi ta oss upp till Tullen där Ajla gick sin väg och vi andra vandrade vidare hemåt. Mirela klagade på sina skor och jag snackade med Erikas kompis. Det var en kul hemgång. :)

Detta var, faktiskt, bland de roligaste dagarna denna sommar. Om inte den roligaste. Hursomhelst blir ordningen i mitt liv återställt imorgon då vi sätter igång på riktigt med lektionerna på DeGeer och edssutom blir min plånbok lite tjockare i och med att lönen kommer.
  Nu måste jag försöka lokalisera min förlorade miniräknare, som på något sätt har blivit lost i mitt rum. Hur det nu har gått till.

Jag har precis insett en sak. Just nu är jag lyckligare än vad jag varit på flera månader. Det har väl inte hänt något speciellt - ingen ny kärlek, ingen annan större förändring - men jag mår så bra iallafall! Jag trodde att det skulle vara jättejobbigt att börja tvåan och bara känna hur alla prov kryper närmare... men icke. Jag ser fram emot att lära mig saker, och det ska ni veta - detta säger jag inte ofta. Jag tror att skillnaden denna gång är att jag känner att jag har så många underbara människor omkring mig som bryr sig, och det känns sjukt bra. Inte bara kompisar och familj utan även andra, typ lärare och jobbpolare och så vidare. Och det är den där extra pushen, den där extra motivationen som får en att prestera. Vi får väl se hur det går i höst... och vår. :)
   Idag hade vi en sån där dag som man egentligen inte tycker om i vanliga fall. Brännbol kl 9 på morgonen i blött gräs. Ännu mera jobbigt var det för mig som inte tagit på mig rätt kläder heller... hursomhelst förlorade vi alla matcher men vi kunde lika gärna vunnit de två sista. Jag tar på mig förlusten av den andra matchen, där jag slog iväg värsta slaget som kunde tagit in våra 9 utespelare men inte! Racket var så halt att jag tappade det när jag slagit och därför fick jag ställa mig sist och ingen fick springa. Vilket skit....

Lite senare hade vi "klassfest" (haha) och körde en rolig tipspromenad i annan anda än vanligt. Jag tycker det var skitkul och det tyckte nog, faktiskt, de andra också. Det var ju Sara, jag och David som låg bakom planeringen av denna fantastiska timme med klassen. Det börjar nästan kännas som 9C och Ektorp faktiskt. Vilken tur att det är 2 år tills vi slutar :)
   Ikväll vet jag faktiskt inte vad jag ska göra, har inte pratat med någon om att gå ner på stan och se på alla saker som händer. Min gamla frisör Kevin ska uppträda och självklart ska jag ner och se det :) Men annars ska Camilla gå med sin kille och sen har jag inte pratat med de andra. Har haft lite annat att tänka på. Men imorgon när BWO kommer hit kommer jag nog försöka få tag i mina kära vänner. Hur mycket de nu kanske hatar BWO så kan ingen förneka att Martin är skitsnygg, haha. Och de vet ju inte hur det är att gå på konsert med BWO om de inte upplevt det ;)

De är snabba, folk från Jamaica. Och de har oftast mycket talang. Och dreads. Hursomhelst vill jag gärna uppmärksamma er på den här lilla ön där många, många talanger kommer ifrån. Bob Marley kanske ni känner till, till exempel. Men nu borde hela världen veta vem Usain Bolt är. Det var så sjukt fränt idag att se det hela live på TV'n - och bland det mest underhållande i det hela är förstås kommentatorerna. Kolla in denna länk (går inte att hitta något på YT) när han springer mer än 10 meter per sekund och slår det 12 år gamla rekordet. Helt sanslöst! Mannen är otrolig!
  Och som om det inte vore nog tog en annan jamaican guld bara några minuter senare på 400 meter häck. Poängne med detta ör att jamaica är ett rätt litet land - men även små länder kan göra underverk. Och de små sakerna i livet kan betyda väldigt mycket. :)

Den där Bolt inspirerade mig idag iallafall innan jag skulle till träningen. Men seg som jag är i början på säsongen så var det väl inte en helt lyckad träning, förutom det faktum att jag åker mycket bättre bakåt numera med de nya skridskorna. Det tycker jag är najs bajs.
  Kvällen avslutades sedan med en titt på 91'ornas träning. Jag vill också kunna åka så bra som dom - och skjuta! Grymt bra är allihopa, och ljudet är öronbedövande när de får till ett riktigt slagskott in i sargen. Magnificent :D

Imorgon ska det bli skolkort som jag verkligen ser fram emot. NOT.

Nya kemi- och biologiläraren var iallafall skapligt bra. Sara och Johanna mycket glada. :)

Surfade in lite snabbt på 1000apor.se och kollade in Calle Schulmans lista på bästa YouTube-klipp. Det är verkligen världens bästa sajt tillsammans med Google - snacka om att man kan sitta i timmar och hitta helt sjuka grejer.
   Anyway, om man såhär i början av skolterminen känner sig lite lätt trög kan ni ju titta på denna video. Jag lovar - den här tanten måste ligga runt minus på IQ't.



Idag började skolan iallafall och det känns väl inte fullt så jobbigt som jag trodde. Det känns mest som att jag knappt haft sommarlov eftersom typ hälften av min lediga tid har spenderats på ett ställe som heter Ica Strömmen.
  Hursomhelst får jag väl tillbaka dessa förlorade timmar när vi drar till Teneriffa om ungefär 2 månader idag :)

Idag fick jag inte som jag ville. Jag ville gå en sväng på stan med Erika, äta lite Spicy Hot mat och och njuta av de sista skälvande timmarna som skolfri.
  Chefen ringde halv 12, ville att jag skulle jobba. Trodde jag låg och sov men inte alls, idag gick fröken Friis faktiskt upp tidigt. Kollade på OS - kanotisterna och när Georgien slog Holland i beachvolleyboll. Det såg faktiskt grymt kul ut och ibland undrar jag varför min mamma inte satte mig i någon annan sport än ridning när jag var mindre. Jag vill ju också vara med i OS!
  Hursomhelst ställde jag in dagen med Erika och satte mig framför TV'n tills det var dags att åka.
  Det skulle jag inte ha gjort.
  Som vanligt när jag ska heja fram någonting som är svenskt i ett mästerskap - vare sig det är Anja Pärson, Tre Kronor, eller som nu, Susanna Kallur - så går det helt enkelt skit!! Ett starkt bevis på detta är att jag faktiskt inte såg OS-finalen i ishockey mellan Finland och Tre Kronor 2006, när vi vann till slut efter 30 sekunder av kallsvettning för er som var här hemma.
  Jag satt på ett hotellrum i Los Angeles och fick ett sms av mamma mitt i natten där. Det enda jag minns är en massa stooooora bokstäver och "OS-GULD" någonstans i mitten. Jag såg alltså inte denna final och därför vann vi. Hade jag sett den hade vi säkert förlorat.
  Så därför tvekade jag och kände på mig något hemskt idag när Kallur gick in och jag satt framför TV'n. Inte helt förvånande gick det verkligen skit. Seriöst jävla fruktansvärt åt helvete. Och jag nästan grät när den okänsliga SVT-reportern ställde frågor åt henne som bara bad om tårar rinnande ur Sannas ögon.
  Och allt jag kunde tänka på var hur det måste vara för henne och andra idrottare - speciellt för den där kinensen som inte ens startade och var stor hemmafavorit och hade press på sig - känner sig när man satsat och längtat i 4 år efter denna tävling och så är den över på mindre än ett ögonblick. Det måste kännas så fruktansvärt att jag inte ens kan föreställa mig en sådan sak. En sådan bedrövelse.
  Och när jag tänker på att det där så får det mitt lilla i-landsproblem om att inte kunnat träffa Erika idag att verka mycket mindre.
  Livet är helt enkelt inte rättvist. Man kan inte alltid få det man vill ha.

"You can't always get what you want", som filosofen Jagger en gång sjöng.

Men sedan fortsatte han.
 "But if you try sometimes - you'll get what you need!"

;)

Usch, såhär är det när man blir hyperaktiv när man kommer hem. Går i säng först vid ett, kan inte somna förrän halv 4 och vaknar sedan kl 9 av att man är hungrig. Och därför får man för sig att skriva blogg kl 00:39 - bara för att det är så jävla roligt att trycka på dessa kvadratcentimetersknappar.
  Idag har jag jobbat iallafall. Min sista kväll på länge antar jag eftersom jag inte får börja jobba helg förrän i september-oktober, och jag nu återgår till mina 16 till 20-timmar på torsdagarna. Det känns lite småskönt samtidigt som jag lätt skulle kunna jobba i några veckor till istället för att cykla till skolan i skitväder kl 7:40 varje morgon fram till nästa lov.  Fast i och för sig - nästa lov ska jag ju spendera på Teneriffa. I stålande solsken och i en grymt skön säng får jag hoppas. :)

Jag hittade ett roligt ord idag förresten, "droppstopp" - alltså nåt i en kaffemaskin som hindrar droppet från att rinna ner när det inte ska göra det. Kul va. Droppstopp, det ska jag ta på nästa "hänga gubben"-tävling vi kör under en håltimma i skolan. No way att någon kommer på det. Men det är faktiskt ett ord - iallafall enligt Ica. Och Ica vet allt.

Hösten ser ju nästan rolig ut just nu med resan, cupen och lite mer pengar i fickan efter denna sommar. Det kanske räcker till en trip till London på jullovet också - vad vet jag....? ;)
   Dessutom var ju detta min sista sommar som underage, så - jäklar va kul vi (eller iallafall jag, Mirela och Camilla) ska ha nästa sommar när vi kan sitta på en bar till kl 2 en torsdagskväll utan att bry oss om sifforna på våra leg. Va kul det vore om man hade körkort och bil då också, men jag tror att det får vänta tills nästa höst.
  Jag vill dra på festival nästa sommar också, någon som är på? Peace&Love eller WayOutWest får det bli. Inget jävla Hultsfred eller sånt. Det ska vara riktigt musik, som Damien Rice, Regina Spektor, The Hives, Robyn, The Ark.... mmm. :D

Drömma kan man alltid göra. Och ibland får det en att klara av den dystra tiden man lever i.
  Jag vet iallafall att jag lever för mina drömmar.

Ibland undrar jag hur mitt liv skulle sett ut om jag inte börjat spela hockey. Inte ringt till lill-Thomas den där dagen praolappen i nian skulle bli inlämnad. Inte hade tittat på första avsnittet av Lost.
  Jag vet att det är lite paranoidt (rätt ord?) att tänka såhär, men jag kan inte hjälpa det ibland. Hade jag inte börjat spela hockey hade jag varit antingen anorektisk eller tjock som ett hus idag. Hade jag inte kollat på första avsnittet av Lost hade jag aldrig börjat vidda och då hade jag haft mkt mer tid över. Hade jag aldrig ringt Thomas... ja, då kanske jag inte hade haft något jobb idag. Iallafall inte på kära Ica Strömmen.
  Räknade lite på pengarna igår kväll (natt rättare sagt, jag kunde inte sova, somnade säkert halv 3). Det spelar ingen roll hur många gånger jag räknar eller hur noga jag gör det - jag kommer ändå aldrig kunna veta vad jag får i lön den 25'e. Grejen är den att pengarna som kommer 25/8 nu ska användas till den där resan jag och fröken Norr ska åka på. Och det kommer gå åt några tusenlappar, men vad gör man inte för lite skoj? :)
  Och sen det där med resan ja. Idag sa jag till chefen att jag ska åka, och det var helt okej att jag tar 2 veckor ledigt. Samtidigt sa jag att jag vill jobba mer helger i höst och förklarade att jag kommer välja jobbet framför hockeyn nu. Vi får se hur det blir med den saken sen... Jag vill ju jobba mer och tjäna pengar, samtidigt som jag vill spela matcher. Men nu känns det som att jag måste bevisa att jag VILL jobba mer.

Det känns lite sjukt att sommaren är över snart. Självklart är några av de roligaste kvällarna på sommaren fortfarande kvar, det vill säga Augustifesten, men iallafall. Jag vill ha fler sovmorgonar, jag vill ha mer sol, jag vill ha mer bad, jag vill vara mer med polare, jag vill ha mer OS. Listan kan göras lång om vad som är bra med sommaren. Fast hösten ser inte så dyster ut i och för sig.
  Dessutom är det ju "bara" mindre 2 år kvar tills jag förhoppningsvis börjar på något universitet någonstans. Herregud, jag blir helt paff av tanken av att bo själv, eller kanske med en rumskompis. Fredrika vill ju också bli jurist. Vi får se vart det bär av.

Nu vet jag iallafall bara att en mörk höst väntar och det är alltid svårt när det blir mörkt på morgonen när man ska dra sig upp kl 7. Varför kan man inte bo någonstans där solen skiner 18 timmar om dygnet, jämt? Hmm. Jag blir ju lycklig av solen :)

Nu ska jag vänta på att mor min kommer hem med en pizza till mig (jag blev sugen) och sedan ska jag ta itu med mitt rum. Jag har så mycket kläder men jag fattar inte - varje gång jag ska gå någonstans känns det ändå som att jag inte alls har något snyggt att sätta på mig. Suck. Fats jag har iallafall redan nu bestämt hur jag ska se ut på årets skolkort.

Jag kom på något redigt bra bloggämne idag på jobbet men det ämnet och den idén verkar vara som bortblåst. Hursomhelst ska jag skriva ett blogginlägg nu, tjoho.
  Helgen har förutom i kassan på Ica spenderats hemma hos pappa i världens bästa Söderköping, tillsammans med Freddryleddy. Även känd som Fredrika Moberg ;) Efter en bussresa och en promenad vid kanalen åt vi glass för att sedan ge oss ut och ta kort i det fina vädret. Det som det just hade regnat i. Helt sjukt underbara bilder blev det, finns en massa på bdb upplagda snart. :) Jag har också kommit att förstå att det inte är så långt kvar på mitt lilla sommarlov. Usch, "var tog det vägen?" tänker jag samtidigt som jag ser fram emot hösten rätt mycket. Jag menar, pengarna från Ica ska det åkas på resa för och det blir nog en del över efter det (får jag verkligen hoppas). Men alltså, jag kan inte låta bli att undra över hur det var för ett år sedan. Man var helt lost - visste ingenting om vad man skulle hamna i för klass, vilka lärare vi skulle ha, hur man skulle plugga... Nu känns det som att jag har plugget i min hand och jag bestämmer om jag vill kasta iväg det och inte bry mig eller om jag vill hålla kvar plugget i min hand. För plugget är ju faktiskt lika med en framtid.
  Det ska bli skoj med höstmys och tända ljus, sena kvällar efter träningen och gröt, regn och rusk utanför fönstret när vi har matte med Macke, och allt sånt där.. mysigt. Normala vardagar som man egentligen borde njuta mycket mer av än vad man gör. Det enda jag skulle önska mig är mer tid för annat är plugg, hockey och jobb.

Idag gjorde jag det igen. Åkte fast inne på Monki. Fastnade för en t-shirt. Och en annan t-shirt till Milla i lite sen födelsedagspresent. Så dem köpte jag. även om jag ligger back med mobilräkninen och även om jag borde spara, spara och återigen spara till mina kommande utgifter i form av resa och annat tjofräs.
Men alltså, varför köper jag kläder när jag redan har överflöd av gamla kläder? Visst, allt har jag inte på mig men jag har absolut så det räcker. Dessutom kan jag ju vänta tills jag har gott om pengar igen, det har jag ju inte nu (eller jo, egentligen men de sparas denna månad). Så nu frågar jag mig, varför all denna shopping av kläder? Hmm. Känns nästan som att jag borde ta mig i kragen, även om jag vet att det finns många fler därute som handlar för mycket mer pengar än mig.

Anyway. Idag jobbade jag min tredje dag på Ica sen semestern slutade, hur jäkla segt som helst alltså. Mådde skit pga. vädret och huvet gjorde hur ont som helst efter att chefen fått mig att inventera 1300 lampjävlar. Plus en massa ljus och plasttallrikar och sånt. Tacka vet jag förra sommaren då jag inventerade fryst, mycket skönare och roligare. Hehe, bara så ni alla vet. Fröken Friis gillar inte att inventera.

Jag tänkte förresten posta min video här så alla kan se vad jag kämpade med i somras för att få ihop... min älskade Chase/Cameron-vid. Detta är ju en vid till House som jag har insett är bättre än Lost. Jepp, helt sinnessjukt att dumpa Lost för House, men så äre. Jepp. Här är videon iallafall, comment comment comment va. ;)
 
Imorgon ska jag träffade söta Alexandra på stan :D Hej då alla underbara :)

Idag hände det ännu en gång. Skitsöt kille ska handla i kassan på Ica, perfekt med fint brunt hår och gulligt leende. Han ser på mig, jag ser på honom men jag säger bara random saker som hur mkt han ska betala, om han vill ha kvittot, och bla bla bla. Trots att jag får värsta underbara varma känslan i hjärtat när hans blick möter min. Alltså fan, ibland vill jag ju bara säga nånting mer och le lite tillbaka men jag vågar aldrig. Jag är ett käpprätt pucko. Idag började jag plocka upp kvittona på golvet istället när jag kunde ha fått en pratstund med honom. Liksom - plocka upp kvittona på golvet gör jag ju aldrig annars.
 Blääää. Han kanske aldrig kommer tillbaka. Har inte sett honom förut. Men jag får hoppas på det :)

Annars en trevlig kväll med Angelica - fast det är det ju alltid med den flickan :D

Imorgon ska jag äntligen få tillbaka min mobil. Inte för att folk sms'ar mig febrilt som vissa andra med Comviq kompis men för att jag känner mig hjälplös utan den. Tänk allts, hur sjutton klarade man sig utan mobil för 25 år sen? Liksom, om man skulle möta någon någonstans på stan och inte kunna ringa direkt. Om man tappat bort någon på en konsert eller så. Hur gjorde man? Haha.

Nu ska jag äta glass. Sen ska jag sova. Gött liv. Gött sommarlov.

Sitter och tittar på Idol Gives Back. Främst för att jag precis kom hem från Ica efter min första jobbdag sedan juli, och av någon konstig anledning brukar jag bli pigg när jag kommer hem. Så då blire att glutta lite på tv'n.
Hursomhelst blir det lite jobbigt att titta på det eftersom man verkligen berörs av människors öden världen över. Tänk att inte få dricka rent vatten. Jag tycker att mina problem är så jobbiga och blir deppad lätt över saker som egentligen är helt obefintliga. På något sätt får det mig att sätta saker i perspektiv - till exempel som när man hör om alla ungdomar i min ålder som inte får något sommarjobb. Det får mig att känna mig lycklig över mitt Icaliv just nu. Det ger ju faktiskt en hel del pengar och lite extra cash i plånboken gör en faktiskt lite gladare kan jag lova :)

Har de senaste 5 dagarna varit först i ett blött pride-Sthlm, för att sedan vända hem med X2000 och slänga sig in i el choche de mi padre och dra til Götet som jag inte besökt sedan juni 2004 (klassresa i sexan till Liseberg). Lite skeptisk var man när man åkte ner och kände att vädret inte skulle ligga på vår sida - men det gjorde INGENTING. Jag och pappa hade skitkul på LB och åkte Kanonen 5 ggr för att nämna någon av de galenskaper vi fick för oss att göra. Hur avslappnayt och skönt som helst. Inte ens min mascara rann. Detta var då igår och avslutades med en middag på 1252, min nya favvorestaurang i hela vida världen (inte för att jag haft någon innan förutom la Uva, men det är ju la Uva). Sjuuuukt god mat alltså. Dit ska jag nästa gång jag är i Götet. Vilket kanske blir om något år eller så, måste ju spana in universitet.

Aeeeh, jag vet egentligen inte vad jag pladdrar på om men jag har insett att jag måste skriva mer. Få ut tankarna liksom. Jag känner mig ganska intelligenslös när jag försöker skriva bildtexter på Bilddagboken, vilket är ett seriöst tecken på IQ-nedgång. Har nog lyssnat lite för mycket på schlager det senaste halvåret, men vad gör man när man är som jag? ;)

Och nu är det faktiskt mindre än 330 timmar kvar på mitt sommarlov. Dessa ska spenderas på Ica till största delen men jag säger då det - min semester har känts längre än vad den var.

Så nu är jag redo för hösten. Hejdå sommaren - hej på dig hösten :)