Det känns skönt att veta att Fredrika och jag och förmodligen David inte är de enda som beger sig till ett annat land eller en annan världsdel för att söka lyckan i några månader. I början tyckte jag att det lät skönt att börja plugga så man vet vad man gör de nästkommande åren - å andra sidan är det nu man ska ta risker och det är verkligen en risk vi tar att åka till Australien. Vi kanske inte alls får jobb? Vi kanske inte alls trivs (mycket icke troligt men ändå)? Vi kanske trivs så mycket att vi aldrig kommer hem igen..? Trots att jag känner mig trygg i mina Ica-pengar jag kommer ha med mig dit ner så vet man aldrig vad som kan hända. Men faktiskt så vore det inte helt fel att leva luffare där nere. Har jag velat göra någon gång ända sen jag såg Into the Wild för första gången. Jag bara älskar den filmen alltså...