Ibland är det bara så skönt att kunna släppa något. Bestämma sig för något, göra sig av med det där man har tänkt göra sig av med jättelänge fast aldrig riktigt tagit tag i. Kanske för att man inte orkat, kanske för att man försökt förtränga. Men till slut går det inte att varken förtränga eller skylla på ovilja, när man hemskt göra gör plats för något annat, men bara inte kunnat.
Det är så skönt att faktiskt göra det till slut. Släppa. Nu är det inte så att man kommer att glömma det där, som man i bakhuvudet tänkt på alldeles för mycket. Väldigt mycket. Som man egentligen tycker om men som man måste lära sig att leva utan.
Och som det faktiskt, i slutändan, gör lite ont att ställa i en kartong, låsa in i ett förråd och inte ta upp igen, kanske någonsin.