Nu känns det nära, med 4 veckor kvar tills jag flyttar hem. Ångest för att berätta, ångest för att inse, ångest för att faktiskt skilja mig från det jag vill avsluta. Ingenting är lätt här i livet, men det ska tydligen vara värt det har jag hört.

Om man ska se till det positiva så tror jag att jag nailar tentan jag har på fredag, den första i mitt liv. Ljusår från den sista tyvärr. Sen får jag åka hem och krama farmor och dricka whisky med pappa, äta mat med mamma och umgås med alla som jag saknar hemma. Min bästa bästaste ska flytta till Danmark efter jul och det känns lite konstigt, men vem är jag att klaga som flyttade halvvägs runt jorden för ett år sedan. Vi ska iallafall se Breaking Dawn på söndag och det ska bli underbart.

Hade velat träffa någon också den här kommande helgen men det gick inte.
Jag tror att allt händer av en anledning.