Ångrar mig lite över det senaste inlägget och fortsätter blogga. Lite då och då.

En smart kvinna la upp denna bild på sin blogg och jag kände att jag var tvungen att göra detsamma, speciellt eftersom jag den senaste veckan befunnit mig i ett stadium där jag sett livet från alla möjliga sätt och försökt förstå varför man gör som man gör.

Jag önskar att jag kunde säga att jag lever utan att ånger, och det gör jag visserligen på det stora hela. Men det finns ett fåtal saker jag kunde gjort annorlunda. Ni vet, man brukar ju säga det är inte sakerna du gör som du kommer att ångra, det är sakerna du inte gör som du kommer ångra.
Och även om det inte ser ut som så, så finns det en sak jag alltid kommer att ångra, som är för sent att rätta till nu. Nåt som kunde påverkat mig så mycket bara jag tagit mitt förnuft till fånga och sagt vad jag ville säga för x antal månader sedan. Nåt som jag länge kommer att påminnas om, även om man långsamt går vidare.
Och det enda jag kan säga nu är förlåt. Förlåt att jag aldrig någonsin sagt som det är.